Publicerad den: 2018.5.18

Dampar på jobbet

Låst innehåll

Han ramlar in alldeles för sent på arbetet, inte många minuter egentligen men tillräckligt sent för att alla skall ha noterat att han är för sen. Stövlar in som en orkan med spöregn efter sig en solig julimorgon. Det märks tydligt att personen är stressad och upprörd över en morgon som antagligen har varit skit.

För let’s face it, att försova sig är aldrig kul.

Har du barn på köpet blir den där försovningen den värsta handlingen du kunnat göra det här året; alla vet att försova sig och ha barn aldrig är en bra kombination. Hur lugn man än håller sig, och hur många gånger man än räknar till tio så ska alltid den där tvååringen den dagen springa tjugosex varv runt huset med snoppen dinglandes fritt. Detta är jag övertygad om är enbart ett manligt syndrom. Vi är lite såhär människor. Eljest alla.

Väl på jobbet är humöret i botten. Varpå en kul kollega kanske väljer ut det rätta läget och känner att detta är dagen han ska slänga ur sig en kommentar. Plötsligt står mannen där bröstande men mörk basröst. Inte så klokt.

Jag är för övrigt alltid lika fascinerad över hur högt ni karlar kan låta med så mörka röster. Ska en annan skrika låter det som om jag jobbar på min C-ton för att spräcka alla rutor som finns i närmaste kvarteret … Men skrika kan jag.

Mitt i allt denna morgon så frågar jag mig själv: Hur hanterar vi alla dessa diagnoser bäst på en arbetsplats?

Varför pratas det inte mer om just ”diagnoserna” när det kommer till arbetet. Hur får arbetsgivare och kollegor rätt stöd och hjälpmedel att hantera diagnoserna rätt? Stöden finns för hemmet inom husets fyra väggar, skolan, men livet fungerar inte likadant i arbetet som hemma. Vet vi företagare vad NPF är (Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar)? Om inte är det dags att ni plugga på. Ansvaret ligger nog både på företagaren och kollegor. Det är upp till var och en att se till att arbetsplatsen är en trivsam plats för alla och att den fungerar.

Jag ser inte NPF som ett hinder utan tvärtom, det är en styrka och jag skulle gärna ha fler sådana anställda. Men det är vårt ansvar att se till att personen med diagnos kan prata om den och lära oss hur man jobbar med den. När jag är som mest uppe i varv eller har min gas tryckt ner i mattan får jag nästan oftare höra frågan “har du damp eller?” före jag får frågan om jag har mens. Det säger en hel del om var vi befinner oss.

Emelie Jonstad

Publicerad den: 2018.5.18

Logga in



Kom ihåg mig

Skapa användare