Spräckt var det här. Per Kallin Eliasson i ledningsschaktet invid E4:an i Västberga, som drivits fram genom spräckning, inte sprängning.

Publicerad den: 2018.5.18

Explosiv arbetsmiljöfråga

Arbetsplatsreportaget: Dynamit har funnits i över 150 år, och används dagligen vid entreprenadarbeten över hela landet. Samtidigt kan den vara livsfarlig att hantera. Hur farligt är dynamit och vilka alternativ finns? Maskinentreprenören reder ut en fråga med stor sprängkraft.

Låst innehåll

Per Kallin Eliasson smörjer in kilen och de intilliggande, flera meter långa, blecken med exklusivt japanskt kilfett. 12 000 kronor hinken kostar det, men det är nödvändigt för att inte skada utrustningen. För i nästa steg tar Pontus Eriksson i grävmaskinshytten vid, och sänker med hjälp av ett Yamamoto spräckningsaggregatet ned kilen mellan blecken, rakt ned i de förborrade hålen i stengrunden framför.

Ofattbara 3 500 tons presskraft utvecklas; det ryker och knakar, och så – ”krack!” – spräcks den väldiga stenen i marken.

ANNONS:

– Då får man tänka sig för vad man gör, för det är väldigt lätt att flytta ett hus eller något sådant, säger Martin Skullman, vd för Skullman Bergsprängning.

Får smörj. Innan spräckning måste kil och bleck smörjas in noggrant med ett exklusivt fett, à 12 000 kronor hinken.

Skullman Bergsprängning har fem anställda, fyra borrvagnar, tre spräckmaskiner och två grävmaskiner. Genom den noggrant preparerade insats som vi nu fått se har de kommit en liten, liten bit längre i arbetet med att driva ett ledningsschakt invid E4:an i Västberga. Inte genom den klassiska metoden med sprängning medelst dynamit, utan alltså med hydraulisk spräckning, en metod som blivit allt vanligare under de senaste åren.

Metoderna skiljer sig åt genom att ingen sprängladdning används vid hydraulisk spräckning. De förbereds dock på likartade sätt såtillvida att man vid såväl sprängning som spräckning förborrar hål i den sten som ska avlägsnas. Vid spräckning är hålen emellertid större än vid sprängning.

– Det är mer kontrollerade risker med spräckning. Det går att köra försiktigt och se vad som händer. När vi har sprängt har vi någon gång råkat skjuta av en skorsten eller råkat skrota en fritidsbåt, berättar Martin Skullman, som startade sin firma 1994.

Utöver den bättre precisionen vid
hydraulisk spräckning undviker man genom denna metod vanligen sättningar och stensplitter som kan skada intilliggande byggnader och infrastruktur när man spränger.

En annan, mycket viktig och allvarsam anledning, till att välja hydraulisk spräckning istället för sprängning är att det inte finns någon risk för att lämna kvar odetonerade dynamit- eller krutladdningar (så kallade dolor) i berggrunden vid hydraulisk spräckning.

Det finns samtidigt andra spräckningsformer, som krutspräckning med små patroner för att spräcka berg. Krut skiljer sig samtidigt från dynamit genom att det bara är explosivt i instängt tillstånd. Men stenspräckning med krut medför liksom annan explosiv sönderdelning av berg säkerhetsrisker.

– Bara för att det heter ”stenspräckning” är det ingen jättelångsam process. Risker finns alltid när man arbetar med så stora krafter som krävs när man sönderdelar berg, säger Jens Åhman, enhetschef på enheten för kemiska, mikrobiologiska och fysiska faktorer på Arbetsmiljöverket.

Martin och hans team har arbetat med spräckning sedan 2014. För att slippa att stänga
av viktiga tillfartsleder spräcker de sidledes under dessa, en
fil och en körriktning i taget.

Sprängning, liksom spräckning med patron, medför med andra ord risker, där själva detonationen utgör en fara och kvarblivet, ickedetonerat sprängämne en annan.

– Dolfrågan är alltid en faktor vid sprängning. Finns det sprängämne kvar eller inte? säger Pontus Eriksson, sprängarbas och borrare vid Skullman Bergsprängning och engagerad i företagets projekt i Västberga.

Ett exempel är den 25-årige grävmaskinist som omkom vid ett grävarbete vid Vångaberget utanför Kristianstad 2015. Föraren kom åt en dola med skopan, laddningen gick av och stenblock slungades iväg rakt mot grävmaskinens hytt. 25-åringens liv stod inte att rädda.

Sedan dess har andra tillbud inträffat med potentiellt farliga konsekvenser, men som lyckligtvis inte lett till några dödsolyckor. Förra året påträffade till exempel grävmaskinister över 150 dolor, om vardera ett kilo, på Landvetters flygplats. Dessa hade råkat lämnas kvar av sprängare, men övergripande ansvarig för bygget var statliga bolaget Svevia. Bolaget kritiserades hårt, och lämnade in omfattande dokumentation efteråt till Arbetsmiljöverket för att visa på hur de skulle förbättra sina säkerhetsrutiner.

Hydrauliska bergspräckare kostar en slant – Martin Skullmans Yamamoto-spräckare är störst på marknaden och kostar runt en miljon.

Trots det har ingen större debatt hittills ägt rum i Sverige kring dynamitens vara eller icke vara som främsta metod för att bryta ned berg. I Norge ser situationen dock annorlunda ut. Där, i norska Geilo, förolyckades 2014 tre personer vid en fruktansvärd sprängolycka, vilket fick branschföreträdare och säkerhetsexperter att börja kräva säkrare alternativ till sprängning med dynamit. Sedan dess har sprängämnesemulsion – bestående av en sorts saltlösning och olja – vuxit fram allt starkare.

– Emulsion är mindre känsligt än dynamit, det krävs mer energi för att det ska detonera. Men man kan inte säga att något sprängämne är säkert att borra eller gräva på, säger Joakim Östlind, Technical Services Lead på Orica i Sverige.

Orica Sverige tillverkar bulksprängämne, emulsionssprängämne och spräng-kapslar. Joakim Östlind berättar mer om företagets produkter.”Det är svårt att argumentera för en metod som innefattar en högre risk.”

– Direkt när det blir lite större volymer så är pumpbara bulksprängämnen att föredra på grund av enkelheten, flexibiliteten och ekonomin. Man kommer bara dit med en lastbil och fyller hålen med en slang, förklarar han.

Patrik Jansson, vd för Bergsprängningsentreprenörernas Förening,
bekräftar emulsionens bättre egenskaper vad gäller exempelvis säkerhet.

– Om det inte smäller rinner bulk-emulsion bara ut. Man kan förstås tänka sig värsta tänkbara scenario, med emulsion i ett hål i fast berg; då vet jag inte vad som skulle hända. Men ligger emulsionen löst på backen blir det en helt annan sak.

Samtidigt menar Patrik Jansson att emulsion har stora begränsningar när det gäller volym. För att det ska bli lönsamt behöver till exempel sprängområdena vara stora.

– De absolut flesta av våra företag är små företag. Och ska man borra för emulsion behöver man ganska grova borrvagnar, och det har oftast inte de här mindre, säger Patrik Jansson.

Stenknäckargäng. Martin Skullman, vd för Skullman Bergsprängning, Patrik Jansson, vd för Bergsprängningsentreprenörernas Förening (BEF) samt Pontus Eriksson, sprängarbas och borrare vid Skullman Bergsprängning.

På senare år har patronerad emulsion kommit på marknaden, det vill säga emulsion förpackad i en sort gubbar. Dessa har mer konsistensen av dynamit och kan användas vid samma typ av arbeten som dynamit. De ligger därför också kvar på samma sätt som dynamitdolor om man skulle misslyckas med en sprängning.

Det är med andra ord svårt att hitta helt säkra alternativ till dynamit. Inte heller spräckning är ett universellt alternativ till sprängning, eftersom spräckning tar längre tid och är mer småskaligt.

– Sedan finns det ju fördelar också; det kan vara enklare i den mån att man kan undgå besiktning, hela biten med omgivningspåverkan kan vara betydligt mer lätthanterlig, säger Joakim Östlind.

Sprängämnena i sig är en sak, tändsystem en annan. De klassiska så kallade nonel-tändsystemen är känsliga för påborrning av misstag, liksom ”corden”, det vill säga pentylstubinen. Men det finns flera vägar att gå för att få säkrare system för upptändning.”Emulsion är mindre känsligt än dynamit, det krävs mer energi för att det ska detonera.”

– Det man går mot är mer elektroniska tändsystem. Trafikverket, framför allt i västra Sverige, har varit duktiga på att driva mot det, av säkerhetsskäl. Då kan man kommunicera med sprängkapslarna för att se att de är okej innan man skjuter salvan, säger Joakim Östlind.

En knäckfråga i dagens läge är hur projektbeskrivningarna och upphandlingarna är formulerade, och om de i så fall möjliggör – eller till och med kräver – spräckning istället för sprängning. Cyniskt uttryckt står kortsiktiga besparingar och ett snabbt utförande ofta mot hantverksprecision, byggnads- och installationsstabilitet och, inte minst, en säker arbetsmiljö för entreprenörerna.

Riggat och klart. Martin Skullman, vd för Skullman Bergsprängning, framför
en av företagets borriggar.

– Jag uppfattar att spräckning har kommit stort de senaste fem till sju åren. Och det är skönt att det nu finns ett alternativ till sprängning. För det är svårt att argumentera för en metod som innefattar en högre risk – då har du satt ett pris på risken, säger Martin Skullman.

I mångt och mycket handlar avvägningen om att beställarna behöver ha gedigna kunskaper om de olika metoderna. Här börjar dock byggnadsnämnder i alltfler kommuner numera få bättre kännedom om vilka alternativ som står till buds. Entreprenaden i Västberga var faktiskt den första som Martin Skullman
stött på där det var specificerat att spräckning måste användas som metod, inte sprängning.

– På den här platsen där vi är nu finns det inget alternativ. Här får vi inte stänga av vägarna, med Europavägen här intill. Och även om vi fick det skulle det bli dyrare med alla trafikanordningar som skulle behövas, säger vd:n för Skullman Bergsprängning.”Det är med andra ord svårt att hitta helt säkra alternativ till dynamit.”

Martin och hans team har inte arbetat så länge med just spräckning, bara sedan 2014, men har redan stor expertis på området. För att slippa att stänga av viktiga tillfartsleder spräcker de sidledes under dessa, en fil och en körriktning i taget.

Stora krafter. Per Kallin Eliasson vid spräckningsaggregatet, som kan utveckla imponerande 3 500 tons presskraft.

Det tar tid. Det är mer omständligt. Och det har bara varit utprövat under en bråkdel av tiden som dynamiten funnits på marknaden. Men utan tvekan är hydraulisk spräckning säkrare än Nobels gamla uppfinning.

 

Text: Joakim Rådström Foto: Daniel Roos

Publicerad den: 2018.5.18

Logga in



Kom ihåg mig

Skapa användare