Publicerad den: 2018.3.9

Gamla problem i ny tappning

Låst innehåll

Ur led är tiden. Snart kan man inte dricka ett glas vatten utan att först ha aktiverat kranen. Inte sätta på sig jackan utan att man har blippat blixtlåset. Eller behöver man kanske uppdatera handen för att kunna klia sig i håret?

Bakgrunden till detta gnäll och knarr är ett nyligen upplevt antiklimax i teknikens tecken. Efter att ha tappat en mobil för mycket i golvet, eller låtit den få en ynka regndroppe på sig, eller på något annat sätt gjort mig skyldig till en oförlåtlig fadäs mot dessa orimligt sköra men numera helt livsnödvändiga tingestar, ville jag ha en mobil som höll vad den lovade. Jag ville ha en telefon med lite jävlar-anamma.

Ni som jobbar på fältet, med alla behov av slittålig teknik som det innebär, känner tveklöst igen problematiken. Och tackochlov är ju merparten av tekniken inne i entreprenadmaskinerna numera riktigt tuff. GPS-mottagare, dator, radio, med mera – allt går att få i härdigt och oömt utförande, till lycka för alla maskinförare.

Extra kul är det då att maskintillverkarna nu gått in även på mobilsidan. Sedan ett antal år tillbaka har ju maskinjätten Cat även börjat tillverka smarttelefoner (på licens till Bullitt Group). Marknadsföringsnischen har varit tydligt riktad mot krävande användare – maskinförare inom anläggning och jordbruk förstås, men även till exempel militärer, jägare och fiskare.

Och med tanke på mina nesliga erfarenheter av mer ömtåliga mobiler var jag ju bara tvungen att ha en sån där!

Sagt och gjort, beställde en på nätet, fick hem den, började testa. Proppad med kul grejer, inklusive värmekamera från Flir. Tålde tapp från 1,8 meters höjd och vatten ned till hela 5 meters djup (om man nu får för sig att börja bada med nallen). Jag hade hittat hem.

Så, all good so far. Men efter ett tag började mobilen stänga av sig själv med jämna mellanrum. Först en gång varannan dag, sen allt tätare, ända tills den började stänga av och sätta på sig själv helt maniskt med sekunders intervall så länge batteriet överhuvudtaget satt i den. Fullkomligt oanvändbar.

Jag fick förstås skicka tillbaka detta måndagsexemplar. Och jag föll så ytterligare ett steg ned i min mobila desillusion. För nuförtiden spelar det banne mig ingen roll om jag köper en mobil i cortenstål och blyplåt; eländet är ju ändå så beroende av fungerande mjukvara.

På samma sätt är med tunga maskiner antar jag. Snart kör de ändå helt själva, och de enda som kommer att kunna laga dem när de pajar är Harvard-utbildade mjukvaruexperter influgna från Japan och USA. Ur led är tiden, som sagt.

Taggar: , , , , , , , , , , ,

Joakim Rådström

Publicerad den: 2018.3.9

Logga in



Kom ihåg mig

Skapa användare