Publicerad den: 2019.2.19

Göta Kanals svaga länk fixas

Reportage: Med ett öga på skopan och ett öga på stakkäpparna schaktar Nick Hansson ur kanalbanken utmed Göta kanal. Underlaget är lös, vattendränkt lera och om käpparna börjar svaja gäller det att ta det lugnt, riktigt lugnt.

Låst innehåll

Redan 1834 döps kanaldelen mellan Söderköping och Mem i ett protokoll till kanalens Akilleshäl. Valet stod mellan Norrköping och Söderköping när östgötadelen av kanalen skulle ledas ut i Östersjön. Trots de sämre markförhållandena placerades kanalen utmed Ramunderberget rakt genom Söderköping.

Nästan tvåhundra år senare är det dags att en gång för alla ta ett krafttag och med moderna metoder lösa problemet.

ANNONS:

Akilleshälens känsliga, svaga mark- förhållanden ska botas med hjälp av återvunnet glas i kokt form. Den nya kanalbanken får en kärna av skumglas.

– Genom åren har kanalbankens sten och grus sjunkit och underhållet har bestått i att fylla på med nytt material på ytan, berättar Göta kanals marknads- och informationschef Magnus Hollwin.

– Nu byter vi ut stenen mot ett lätt material istället, det ska inte längre sjunka.

Lars Preuschhof använder det lätta och friktionsrika materialet skumglas som kärna i de renoverade kanalbankarna.

En promenad utmed arbetsplatsen, som sträcker sig drygt tre kilometer mellan Söderköpings centrum och utloppet i Slätbaken, bjuder på en åskådlig demonstration av hur förbättringsarbetet går till. Här arbetar SM Entreprenad med underentreprenörer för att inför kanalsäsongen 2019 vara klara med Göta kanal 2.0. Arbetet påbörjades under förra vintersäsongen och kommer att stå klart i vår.

Närmast bebyggelsen är den nya kanalbanken redan färdigställd. En bit längre ut pågår fortfarande arbete med tätning av bankens sida mot kanalen och ännu längre bort fylls den urschaktade kanalbanken med skumglas. Därefter följer en maskin som schaktar ett två meter djupt dike i kanalbanken och längst bort sker förstärknings-arbete med pålning. Allra längst ut mot utloppet är det bara en nygjord arbetsväg som vittnar om att nya tider väntar för kanalen.

Lars Preuschhof är projektledare vid SM Entreprenad, ett söderköpingbaserat entreprenadbolag med lång erfarenhet av kanalarbete. Det är inte första gången de tar ett kontrakt för AB Göta kanalbolag. Den här gången handlar det om ett omfattande uppdrag, både tekniskt och ekonomiskt. Av den totala satsningen på en halv miljard kronor för att åstadkomma Göta kanal 2.0 utgör detta projekt, som fått namnet Tegelbruket – Mem, det enskilt största projektet med sin budget på nästan 60 miljoner kronor. Det är dessutom ett av de knepigaste rent geotekniskt. Men Lars Preuschhof tar utmaningen med ro.

Kompaktorhjulet var ett självklart inköp när Fredrik Persson planerade hur leran skulle återställas som tätningsmaterial i kanalbanken. När kanalen byggdes puddlades den med handkraft.

– Vi har planerat för det värsta. Den här typen av jobb är vår specialitet och vi har bra personal att använda.

– Förutom det lösa underlaget är logistiken vår största utmaning. Det är fem till sex lastbilar per timme som ska ut och in i området och vi måste köra genom Söderköping som ju ligger på löst underlag. För att vara på den säkra sidan har vi begränsat hastigheten till tio kilometer i timmen och satt ut nio vibrationsmätare.

För kanalen är lerorna i området både ett problem och en välsignelse. Gyttjeleran med inslag av organiskt material ligger vattendränkt som en lös botten under stora delar av området. Den är ett problem. Den rena, glaciala, leran utan organiskt material är istället själva förut-sättningen för kanalens existens. Det är den som genom tvåhundra år har hållit vattnet kvar i kanalen.

Båda lerorna finns naturligt i trakten av Söderköping, här fanns till och med tidigare ett tegelbruk strax öster om tätorten. När den gamla kanalbanken nu schaktas ur gäller det att ta tillvara så mycket som möjligt av den gamla, tätande leran. Här gäller återanvändning.

500 stolpar ska på plats, men marken är mjuk och Adrian Stanislaus har inga problem att trycka ner dem.

– Vi sorterar bort den lera som inne- håller för mycket sten och grus. Den fina leran lägger vi i högar för att sedan använda den igen. Men vi måste vara noga med att täcka med isolering och mattor eftersom leran fryser sönder om det blir kallt, berättar Lars.

När kanalen byggdes i början av 1800- talet grävdes diket med metallskodda träspadar och leran stampades på plats med så kallade puddlar. Idag är det grävmaskin och kompaktorhjul som gäller.

Fredrik Persson från LP-Schakt AB i Norrköping är en av underentreprenörerna på plats utmed kanalen. Han och Lars hittade ett kompaktorhjul på auktion och det var ett klockrent inköp menar han. Med hjälp av kompaktorhjulet trycker Fredrik nu leran på plats igen när han arbetar med att återställa kanalbanken. Tillsammans med moderna gummi-dukar och bentonitlera ska den åter-vunna leran nu säkerställa kanalens täthet inför framtiden.

”De kraftiga pålarna används inte utmed hela sträckan, det är bara de 350 meter där förhållandena är för lösa som det grova artilleriet måste tas till.”

– Det gäller bara att leran inte är för blöt när jag kompakterar, då fungerar det inte så bra. Bäst är det när den är lite torr. Men innan det är dags för Fredrik att gå loss med sitt kompaktorhjul har hans kolleger utfört en hel rad av arbetsmoment som genomgående har en sak gemensamt. I nästan alla stadier av kanalrenoveringen kombineras sekelgammal teknik med ultramodern. För SM Entreprenad inleddes arbetet med en flygresa. Inte för företaget, men för en kameraförsedd drönare.

– Med hjälp av Framtidens Marktjänst 3D-skannade vi området med centimeterprecision. Nu vet vi exakt vad vi har att arbeta med. Från planeringsstadium och vidare under arbetets gång utförs geotekniska undersökningar av Sweco. Axel Hallin och Märta Lidén besöker kontinuerligt arbetsplatsen för att följa utvecklingen.

– Leran i området är så lös, så djup och så lätt, konstaterar Axel med en antydan till en suck i rösten.

För att följa skeendena i den icke konsoliderade leran har en inklinometer (mäter lutning) placerats på det mest kritiska stället.

– Här är det bara ungefär tjugo meter mellan kanalen och Storån som löper parallellt med kanalen. Inklinometern står på fast botten på 26 meters djup och mäter förändringar i lutningen varje halvmeter utmed sin längd. Om rörelsen överskrider våra bestämda gränsvärden får vi ett larm.

Adrian Stanislaus sätter 500 stolpar för att stabilisera området. Kalle Carpenter ser till att de är i lod.

För att dessutom ha kontroll på eventuella rörelser i sidled och höjdled i markytan har ett system av stakkäppar som skapar siktlinjer i området mellan ån och kanalen.

Innan kanalen kan schaktas ur måste kanterna mot kanalen förstärkas. Här driver Adrian Stanislaus från egna göteborgsfirman Adrians SGE AB ner arton meter långa pålar med jämna avstånd.

– Leran är djup och lös, jag behöver aldrig vibrera ner dem och det är sällan jag når fast botten, konstaterar han och gör en jämförelse med leran på hemmaplan i Göteborg.

De kraftiga pålarna används inte utmed hela sträckan, det är bara de 350 meter där förhållandena är för lösa som det grova artilleriet måste tas till. Utmed övriga sträckan används 4,5 meters ”nålar” av ek istället för att hålla själva strandskoningen på plats.

Strax bakom Adrians maskin finns Nick Hansson från Linköpingsföretaget Jansson Entreprenad i Linköping AB och matar fram de långa granstockarna som används som pålar.

Innan renoveringen inleddes hade toppen av kanalbanken sjunkit till nästan samma nivå som kanalens vatten. Redan Baltzar von Platen visste att området öster om Söderköping bjöd på besvärliga markförhållanden.

– Adrian ska helst larva så lite som möjligt med sin maskin för att inte fresta på marken i onödan. Därför förser jag honom med pålar.

Där utrymmet mellan kanalen och Storån är som minst är det också som mjukast. Här har Lars Preuschhof beslutat om stockmattor.

– Vi gör ganska ofta jobb på lös mark och har samlat på oss hela 1 300 stock- mattor genom åren. Här har vi lagt en 400 meter lång stockmatteväg.

”Med en kombination av moderna och sekelgamla material och tekniker har Göta kanal fått förlängd livstid.”

 

Det lösa underlaget är ständigt närvarande vid alla arbetsuppgifter. Nick berättar om hur schaktarbetet uppe på kanalbanken tog en tid att vänja sig vi.

– Det gungar hela tiden, och man lär sig att hela tiden hålla ett öga på stakkäpparna, berättar han.

Det två meter djupa schaktet töms på gammalt fyllnadsmaterial, sten, sand och lera. För att inte riskera att leran i

Text: Sofia Barreng Foto: KG Z Fougstedt

Publicerad den: 2019.2.19

Logga in



Kom ihåg mig

Skapa användare