banner
Stefan Wansulin jobbar med en fjärrstyrd borrigg. Efter alla år i yrket känner han på sig när borret träffat fast berg.

Publicerad den: 2017.10.18

”Han kom ut på balkongen med bössan och siktade på mig”

Jag och min maskin: I ur och skur står Stefan Wansulin ute och borrar ner grundförstärkande rör i marken. Ljudnivån retar ibland allmänheten att kasta ägg. En gång riktades en bössa mot Stefan. Det slamrar och lever om hans borrigg och det är inte alltid så populärt.

Låst innehåll

Någon grävmaskinist är Stefan Wansulin förvisso inte, ändå är ett av hans arbetsredskap en bandgrävare. Grävmaskinen används i det här fallet som kraftkälla och bärare till hans verkliga maskin, en borrigg.

Du började jobba som borrare för över femton år sedan, hur kom det sig?

– Jag hade jobbat med markarbeten ett tag och även kört långtradare när en kompis ringde och frågade om jag ville komma och jobba med grundförstärkning. Det var en slump egentligen.

Började du direkt med borrning?

– Nej, det kom gradvis, jag började som medhjälpare.

Vad är det med borrningen som du gillar?

– Det handlar egentligen mer om att jag tycker om kamratskapet. Det är jävligt bra folk som jobbar med det här. Vi arbetar alltid minst två ihop och reser tillsammans. Man får se många delar av Sverige, jag skulle aldrig klara att arbeta på samma ställe hela tiden.

Går det fel ibland?

– Det är klart att både utrustningen och förhållandena kan krångla. Flytsilt är extra krångligt, det sätter sig. I dag gick vinkelslipen sönder, en liten grej, men retligt. När det blir extra jävligt går jag en runda, eller tar en kopp kaffe för att lugna mig. Sen är det bara att köra vidare. Tål man inte att saker krånglar så tycker jag att man får söka sig ett annat jobb.

Har du jobbat länge med just den här maskinen?

– Jag jobbade med en rigg från SPD på mitt förra jobb. Sen fick jag erbjudande om jobb hos Aarsleff Grundläggnings AB. Jag började i maj i år och maskinen var ny i slutet av förra året.

– Jag tycker att den var lätt att lära sig och är bra att jobba med.

Hur många är ni i arbets­laget?

– Här är det bara jag och Bertil Lassesson, som hjälper mig. Han svetsar på nya rör och hjälper till att montera nya på riggen. Ibland funger­ar det inte att vinscha upp de nya rören och då kör han laddgrävaren och reser rören med den.

– Egentligen skulle det flyta på ännu bättre om vi vore tre personer, en som borrar, en som svetsar och en som kör laddgrävaren.

Hur djupt borrar ni här?

– Vi har borrat femton meter djupt.

Hur vet du när du har borrat lagom djupt?

– Vi går ner en meter i fast berggrund, det känns på hur borret rör sig om berggrunden är tillräckligt fast.

Ni bullrar en del när ni jobbar, brukar folk klaga?

– Jo, det gör dom. Jag har fått både ägg och tomater kastade på mig. Men rekordet var på Östermalm för ett tag sedan.

Gillar inte östermalmare oväsen?

– I alla fall inte den här. Han kom ut på balkongen med bössan och siktade på mig. Jag märkte ingenting förrän det var poliser överallt. Polisen stormade hans lägenhet och tog honom. Jag klarade mig, men fick vittna i rättegången.

Text och foto: Sofia Barreng

Publicerad den: 2017.10.18

Logga in



Kom ihåg mig

Skapa användare