banner
Ovanlig last. En amerikansk Sikorsky CH-53E "Super Stallion" tung helikopter transporterar en 12-tons bulldozer i Kalifornien som ett led i en marinkårsövning. Foto: Aubry L. Buzek

Publicerad den: 2017.6.19

Maskiner ute och flyger

Utblick: South Carolinas nationalgarde använde sig av den ovanliga tekniken att luftlandsätta entreprenad­maskiner med helikopter när vägarna var oåtkom­liga i delstaten. Men att flyga in entreprenadmaskiner med helikopter är ett högriskprojekt på många sätt.

Låst innehåll

Vi försökte hitta en medelväg mellan att överhuvudtaget kunna genomföra operationen och att göra det säkert. Och så var det tidsramen också, med vattnet som fortfarande steg hela tiden, säger helikopterpilot James Pressley.

Vi ringer upp Pressley mindre än två år efter den världskända räddningsinsats som han och hans kollegor vid South Carolinas nationalgarde genomförde i samband med översvämningarna i delstaten.

Tungt bagage. När entreprenadmaskiner ska flygas in och helikoptrar inte räcker till får transporten ske med tunglyftande flygplan. Här vid amerikansk militärinsats i Afghanistan. Foto: Corey Hook

Nationalgardet är en av många militära strukturer i USA – ett land där militären utgör en viktig samhällsaktör, inte bara ifråga om försvar och krigsinsatser. Hjälparbete, stora samhällsinsatser och andra verksamheter hanteras också i flera fall av något av landets flera truppslag. De olika förbanden har dock delvis olika huvudmän och huvuduppdrag.

– Nationalgardet gör samma saker som armén, men vi hjälper också delstatsguvernören. Guvernören kan mobilisera oss, för att till exempel bekämpa en skogsbrand eller en översvämning – men vi kan också sättas in direkt av presidenten, säger James Pressley.

Hösten 2015 fick nationalgardet i sydöstra USA en extremt svår uppgift. Orkanen Joaquin drog in över kusten, och framför allt South Carolina drabbades hårt. Flera vattendrag bröt igenom fördämningar och översvämmade flodbankar så att vägar, broar, fordon och hem sveptes iväg i strömmarna. Ett antal människor omkom, och hundratals kom att behöva nödhjälp. Bland annat runt delstatshuvudstaden Columbia uppskattades nederbörd motsvarande vad som kan komma en gång på 1 000 år.

– Vi fick 21 tum regn [530 millimeter; red:s anm.] på 24 timmar, säger James Pressley.

För att sätta siffran i ett sammanhang: det motsvarar mer än dubbla det svenska dygnsrekordet. Eller lika mycket som den genomsnittliga nederbörden över Stockholm – på ett år.

Kraftfull elvisp. Amerikanska militärens Sikorskyhelikoptrar, som på denna bild, är de mest kraftfulla utanför Ryssland. Ryska Mil Mi-26 slår dock alla andra, med 28 tons maximal lyftkapacitet. Foto: Aubry L. Buzek

För att snabbt hindra översvämningens vidare framfart behövdes flodbankar och fördämningar snabbt byggas upp igen. För detta behövdes förstås grävmaskiner och andra entreprenadmaskiner. Men att överhuvudtaget nå fram med dem i det postapokalyptiska översvämningslandskapet var en rejäl utmaning.

– Vi försökte klura ut hur vi skulle få maskinerna över på andra sidan bron, berättar James Pressley. Vi kunde inte komma dit över land, för det fanns ingen åtkomst där under tiden med det höga vattenståndet.

Entreprenadmaskinerna som flögs in för grävarbeten under översvämningen i South Carolina kopplades fast genom helikoptrarnas lastlucka. Foto: Roby Di Giovine

Till sist föll valet på att lyfta in grävmaskinerna med helikopter; en våghalsig och avancerad men trots allt genomförbar uppgift. Samtidigt fanns ett flertal faktorer som skulle göra ett sådant uppdrag extra tufft, inte minst de snäva viktmarginalerna. För att inte helikoptern skulle bli för tung behövde därför varje onödig komponent avlägsnas.

– Vi tömde bränsle ur helikoptern för att bara ha tillräckligt mycket bränsle i tanken för att kunna lyfta grävmaskinen och återvända till närmaste flygplats för att tanka upp igen. En Chinook kan lyfta uppemot 13 ton, men då måste den ha nästan tom tank.

De noggranna beräkningarna och säkerhetsprocedurerna för uppdraget togs fram i nära samverkan mellan nationalgardet, företaget Chinook samt Caterpillar, som levererade grävarna som användes vid tillfället.

– Vi jobbade med Caterpillar för att ta reda på exakt vikt och vilka delar som kan tas bort för att få grävmaskinen så lätt som möjligt. Bland annat tog vi bort skopan och en förlängningsbom. Maskinerna var redan designade för att kunna lyftas, oavsett med lyftkran eller flygfordon.

Flygande grävmaskiner. Amerikansk Chinookhelikopter med Caterpillargrävare vid översvämningsarbetet i South Carolina. Foto: Ashleigh Pavelek

Även själva helikoptern strippades från onödiga delar inför själva lyftet, i samråd med helikoptertillverkaren.

– Sedan åkte vi ut, och det var i cent­rum i Columbia, delstatshuvudstaden i South Carolina, och det var alldeles vid länsmuseet som flodbanken hade brustit. Och hela väggen på museet är av glas, så det fick vi anpassa oss efter. ”Vad gäller Sverige har vi i dagsläget inte någon egentlig kapacitet att helikopterfrakta entreprenadmaskiner.”

Under nationalgardets uppdrag pågick också andra pådrag med anledning av översvämningen, inklusive intensiv nyhetsbevakning med nyhetsbolagens helikoptrar, vilket bidrog ytterligare till stress hos insatspersonalen. Och åter andra källor till fara…

– Det fanns också kraftledningar med högspänning som vi var tvungna att flyga under, och vi var nog bara 15 till 30 meter från dem, berättar James Pressley.

När entreprenadmaskinerna väl hade landats vid de brustna flodbankarna kunde helikopterteamet dra en lättnadens suck – och grävmaskinisterna skrida till verket. Inom kort var fördämningarna tillräckligt återuppsatta för att översvämningen skulle stoppas – och det långsiktiga uppbyggnadsarbetet kunde börja.

– Alla verkade glada och nöjda över att vi kunde göra något. De hade ju upplevt effekterna av översvämningen, säger James Pressley nu i efterhand.

Piloten James Pressley vid South Carolinas nationalgarde. Foto: Roby Di Giovine

Så långt USA. Vad gäller Sverige har vi i dagsläget inte någon egentlig kapacitet att helikopterfrakta entreprenadmaskiner av det slag som gjordes vid översvämningarna i South Carolina. Det svenska försvarets tyngsta helikoptrar utgörs i dagsläget av europeiska NH90, kallad ”Helikopter 14”, liksom kända amerikanska Black Hawk (hos oss benämnd ”Helikopter 16”), vardera med en lastkapacitet på i sammanhanget blygsamma 4 ton. Små minigrävare kan alltså fraktas med dessa, men inte mycket större entreprenadmaskiner än så.

– Vi har inga tunga helikoptrar i Sverige, säger Lasse Jansson, kommunikationschef vid Helikopterflottiljen i Linköping. Både Helikopter 14 och 16 är medeltunga.

Å andra sidan, möjligheterna med tunga helikopterlyft i all ära, men experter menar att behovet att på det sättet frakta exempelvis entreprenadmaskiner är högst begränsat i Sverige.”Att hålla sig med en tung heli­kopterförmåga är väldigt dyrt.”

– På mig låter det som en lösning som söker ett problem! säger Markus Planmo, som var huvudsekreterare för den tidigare statliga Helikopterutredningen. Att flyga entreprenadmaskiner är ju en väldigt speciell uppgift, och jag känner inte till några tillfällen i Sverige då avsaknaden av en sådan förmåga har varit gränssättande.

Om någon till äventyrs ändå skulle vilja frakta in en tung grävare eller liknande går det att hyra in starka elvispar från bland annat Ukraina. Inte minst gäller det värstingen, ryska/sovjetiska Mil Mi-26, som med en maximal lastkapacitet på 28 ton är världens kraftfullaste serietillverkade helikopter (se faktaruta).

Markus Planmo, expert och före detta utredare kring helikopterverksamhet.

Ändå räcker den svenska helikoptertransportkapaciteten tämligen långt, påpekar Markus Planmo.

– Att hålla sig med en tung helikopterförmåga är väldigt dyrt. Många uppgifter kan utföras med lätta kommersiella helikoptrar. Sedan har Försvarsmakten medeltunga helikoptrar i form av NH90 och Black Hawk, som utgör viktiga förstärkningsresurser.

Markus Planmo menar att svenska aktörer som behöver tyngre helikoptrar kan söka hjälp av andra länder i EU. Tunga helikoptrar finns till exempel i Tyskland. När helikoptrar sedan inte räcker till kan man istället hänvisa till de mycket tunglyftande flygplanen Boeing C-17 Globemaster III, som är stationerade i Ungern och som Sverige är delägare till.

– Man kan ju köra in en stridsvagn i en sådan, säger Markus Planmo apropå Globe­masterns kapacitet.

Svenska maskinentreprenörer som snabbt behöver transportera fram sina grävare, bulldozrar eller andra maskiner, till exempel för nödinsatser, får alltså normalt sett hålla tillgodo med gamla goda landtransporter – eller försöka föra in fordonen med fraktflygplan. Tack och lov har emellertid behovet hittills varit ytterst begränsat i det avseendet. ”En lösning som söker ett problem”, som det var sagt. Åtminstone än så länge.

Text: Joakim Rådström

Publicerad den: 2017.6.19

Logga in



Kom ihåg mig

Skapa användare