Publicerad den: 2020.4.3

Osynlig bergkross skyddar Östersjön

Reportage: Tio hektar havsyta, två pråmar, en handfull entreprenadmaskiner och ett gäng glada norrmän, danskar och svenskar. I Oskarshamn byggs för att rädda framtiden, och om allt går väl kommer resultatet att bli helt osynligt.

Låst innehåll

När Stefan Björnholm äntrar grävmaskinshytten har han Östersjöns vågor runt om sig. Han sitter i en av bandgrävarna på en jättepråm och slevar 0-500 ner i en tratt fyra meter ut från pråmens kant.
– Det är lite halvläskigt ibland, men man vänjer sig, flinar han.
Stefan Björnholm och Peter ”Fiskaren” Kjellgren sitter i var sin Caterpillargrävare och förseglar havsbottnen i Oskarshamns hamnbassäng.

De lägger sista handen vid ett projekt som ska ge Östersjön en bättre framtid.
Totalt landar räkningen för det gigantiska räddningsprojektet i Oskarhamns hamn på över en halv miljard kronor. Sveriges största statligt finansierade miljöprojekt har en enorm prislapp, men kommer att vara helt dolt när sista maskinen rullar från området. Allt finns under vattenytan.
Under 150 år har olika industrier verkat i Oskarshamn, här har tillverkats batterier, funnits en oljedepå och tillverkats koppar. Naturligtvis har staden även bidragit med sitt avlopp innan reningsverket byggdes för femtio år sedan.

ANNONS:

All aktivitet lämnade efter sig otrevliga föroreningar. Vatten- och bottenmiljön i hamnbassängen bjöd på metaller, arsenik, dioxiner, PCB och TBT. Att något måste göras har varit känt länge, och för drygt tjugo år sedan inleddes planeringsarbetet inför den gigantiska räddningsaktionen.
Efter flera år av muddring av hamnbassängen, då cirka 400 000 kubikmeter förorenade muddringsmassor först avvattnades och sedan lades på deponi, är det nu dags för sista skedet i projektet, täckningen.


– Vi har fått i uppdrag av Oskarshamns kommun att täcka ett område av 101 000 kvadratmeter med stenkross, berättar Björn Karlsson, platschef för Peab Anläggning AB i Oskarshamn som fick det 35 miljoner kronor stora kontraktet.

Det handlar om cirka 85 000 kubikmeter krossmaterial i olika fraktioner som med yttersta noggrannhet ska läggas till rätta på havsbotten. Hur gör man det?
Svaret Peab presenterade är att ställa grävmaskiner på pråmar och med hjälp av GPS-positionering via ett rör med en stor tratt placera massorna på rätt plats. En av pråmarna är dessutom försedd med en specialtillverkad utläggningsmaskin.

– Den här pråmen kommer från ett projekt som Peab har utanför Bergen i Norge, och jag vet att man har gjort liknande lösningar i USA och Kanada, men här i Norden är det ganska unikt.

Andreas Cohen och Björn Karlsson tycker att dialogen mellan beställare och entreprenör har flutit mycket bra.

Projektet i Bergen har fått ta paus och pråmen Recto har bogserats längs norska och svenska kusten till Oskarshamn för att under fem månader ställa allt till rätta på botten av hamnbassängen. Tillsammans med den finska jättepråmen där Stefan och Peter arbetar ska Recto se till att målet på 90 procents reduktion av spridning av miljögifter från hamnområdet uppnås.

Skeppare på Recto är Torbjörn Morvik och han har en unik yrkeserfarenhet i bagaget som gör honom extra lämplig för uppgiften.

– Jag har varit kapten på en färja i Norge i många år, men tröttnade på det och utbildade mig till grävmaskinist, berättar han.
Det betyder att kapten inte har några problem att rycka in om någon av de två bandgrävarna på pråmen skulle behöva en tillfällig förare. Att pråmens förarhytt dessutom är monterad på ett gammalt bandställ från en grävmaskin gör ju det hela ännu bättre.

Och det är här som den kluriga utläggningsmetoden har sitt centrum. Torbjörns styrhytt sitter placerad med god översyn över ett transportband. I ena änden av bandet finns en tratt där en grävmaskin fyller material och i andra änden finns ett rör där massorna faller ner mot havsbotten. Transportbandet är teleskopiskt och kan skjutas ut och in från pråmens sida. Hela ekipaget kan dessutom med bandställets hjälp förflyttas utmed pråmens ena långsida. På så vis täcks havsbotten bit för bit.

– Pråmen är drygt 40 meter lång och jag lägger ett cirka två meter brett band av krossmaterial. Det blir 80 kvadratmeter på varje körning. På vägen tillbaka är transportbandet indraget närmare pråmen och jag lägger ett band bredvid det första.

Torbjörn Morvik är kapten på Recto och vet vad jobbet går ut på. Förutom kaptensutbildning är han även grävmaskinist.

Ett tålamodskrävande arbete som måste utföras med största precision. Målet är ju att hindra läckage från det bottensediment som inte gick att avlägsna med muddring.

Kartor har upprättats över havsbottnen och väl specificerade instruktioner berättar var och hur bottnen ska täckas. Underst läggs ett 40 centimeter tjockt lager 0-32 över detta kommer antingen ett lager 0-200 eller ett lager 0-500 på 40 respektive 75 centimeter.

– Vi har valt att använda ett grövre material i farleden, berättar Andreas Cohen som är konsult och arbetar som byggledare för beställaren Oskarshamns kommun.

– Det handlar om att motverka den erosion som uppstår när båt-propellrar passerar.
För att göra helt klart att täckningsmetoden fungerar inleddes arbetet med att två provytor på totalt 3 000 kvadratmeter täcktes och resultatet utvärderades med hjälp av ekolod, undervattensdrönare med kameror och dykare.

Materialet måste inte bara hamna på rätt plats, det måste packas rätt för att erosionen ska bli minimal.

– Vattendjupet i området varierar mellan sju och fjorton meter och packningen blev mycket bra tack vare vattentrycket. Bottnen var dessutom relativt hård och gav ett bra mothåll, konstaterar Andreas.
Testerna visade att resultatet blev bäst om rörets mynning befinner sig som mest två meter över havsbotten.

– Då riskerar vi inte att materialet separerar och risken för grumling minskar också.

När det stod klart att metoden fungerade var det dags att börja krossa fram materialet. Någon brist på bergkross råder inte. Fem kilometer från kajkanten ligger nämligen Storskogen och deponin för muddringsmassorna. När deponin byggdes frigjordes stora mängder berg som visade sig väl lämpliga för uppgiften.

Henrik ”Bagarn” Siwe och hjullastaren ”Brunte” ser till att pråmarna alltid har tillgång till rätt material. Totalt kommer cirka 85 000 kubikmeter att lastas.

Nu körs trailerlass efter trailerlass från Storskogen till kajen där Henrik ”Bagarn” Siwe och hans Brunte väntar. Brunte är för oss andra en Cat 980H, för ”Bagarn” är han mer av en personlighet.
– Han är uppe i över 17 000 timmar nu, men ger sig aldrig. Han klarar allt, menar ”Bagarn”, medan han fyller ännu en tiotonsskopa i tratten till transportbandet som står på kajen.

Recto har just anlöpt kaj och ska lastas med tusen ton 0-32. Hon besöker kaj två gånger dagligen, medan finska pråmen som enbart jobbar med 0-500 kommer in var tredje dag. Området på kajen är litet och ”Bagarn” är noga med att lägga högarna på rätt ställe så att logistiken löper utan problem.

Uppe på pråmen är det Torbjörns jobb att se till att materialet hamnar på rätt ställe och till sin hjälp har han sex stycken trusters. De eldrivna propellrarna är placerade utmed pråmens kortsidor och är perfekta för att kontinuerligt justera pråmens läge. Med hjälp av GPS-positionering och ett dataprogram sköter de jobbet.

– De klarar av att reglera i vindar upp till cirka 13 meter per sekund, sen måste vi avbryta, berättar Torbjörn och tillägger att de höga vattenstånden utmed ostkusten inneburit att den annars tidvattenförskonade kusten har haft så stora vattenrörelser att strömmarna blivit kännbara.
Den finska pråmen får klara sig utan trusters, den förflyttas istället med hjälp av en dansk bogserbåt och när det är dags att ligga stilla sänks två rejäla stödben till botten.

Stefan och Peter får hjälpas åt med var sin grävmaskin och kättingar när de två stödbenen ska manövreras. Det är ett något ovanligt jobb för en grävmaskinist och att Stefan, som driver egna firman Björnholms Entreprenad AB, hamnade på en pråm i Oskarshamn var en ren slump.
– Jag talade med ME:s Per Ek i ett annat ärende när han berättade att Flygts Gräv & Transport AB hade fått uppdrag som underentreprenörer till projektet i Oskarshamn och sökte folk. Eftersom jag bor här tipsade Per mig om jobbet.

Första uppgiften blev att arbeta kring krossverket i Storskogen, sen med hjullastaren på kajen.
– När den finska pråmen kom och grävmaskinerna lyfts ombord började jag jobba här istället. Vi är två maskiner som samarbetar, ”Fiskarn” håller i tratten med sin maskin och jag öser i.

 

Tratten som ”Fiskarn” håller i är övre mynningen på det rör som stenen faller mot botten genom. Till skillnad från röret på Recto som hålls i position genom att trusters justerar pråmens läge är det istället maskinstyrningen i grävmaskinen som ser till att allt material hamnar på rätt ställe.

Det gäller alltså att hålla tungan rätt i mun.
– Som mest är tratten fyra meter utanför pråmsidan, vi flyttar oss utmed hela pråmens långsida innan vi vänder och går tillbaka med tratten en meter närmare pråmen.

– Allra viktigast är att inte ramla av pråmen. Jag siktar på att undvika det för det blir så blött om fötterna. 

Taggar: , ,

Text: Sofia Barreng Foto: Sofia Ernerot

Publicerad den: 2020.4.3

Logga in



Kom ihåg mig

Skapa användare



Do NOT follow this link or you will be banned from the site!