banner
Nya kryssningskajen ska göra Visby tillgängligt för större fartyg och minska belastningen på den nuvarande hamnen.

Publicerad den: 2017.9.18

Stora fartyg kräver rejäl kaj

Arbetsplatsreportaget: Vissa projekt bjuder mer motstånd än andra. Visby nya kryssningskaj är ett av dem. Läget är inte optimalt och bygget har dessutom drabbats av flera tillbud. Men hinder är till för att övervinnas och den nya hamnanläggningen kommer att stå klar i tid.

Låst innehåll

Visby hamn är trång. Här samsas nöjesseglare med Destination Gotlands färjor och all nyttotrafik som för varor till och från vår största ö.

På somrarna är belastningen stor och det har länge stått klart att ön behöver bättre tilläggningsplatser för de allra största besökarna, kryssningsfartygen.

Louise Nilsson är biträdande projekt­ledare för nya kryssningskajen i Visby. Flytvästen har blivit lika självklar som hjälmen.

Genom åren har antalet gästande kryssningsfartyg nämligen minskat. Som mest har över 150 fartyg besökt ön under en säsong, men den siffran har gradvis sjunkit till en tredjedel. Målet med den nya kajen är att återigen göra Visby och Gotland till ett självklart besöksmål för de gigantiska kryssningsfartyg som cirkulerar i Östersjön.

– Vi ligger mycket bra till för de fartyg som är på väg norrut, söderut och de som är på väg till St Petersburg, ett av de mest populära resmålen för kryssningsresenärerna i Östersjön, menar Louise Nilsson, som är Region Gotlands biträdande projektledare för bygget av den nya kajen.

Den flytande kranen Samson ställer betongkassunerna på plats.

Att antalet besök har minskat kan såklart ha flera orsaker, men en av dem är säkerligen att det har bedömts för besvärligt att besöka Gotland. Avsaknaden av en rejäl hamn har tvingat de allt större fartygen att ankra ute till havs och skicka sina resenärer med mindre båtar, barkasser, in till land. En både kostsam, besvärlig och tidsödande procedur. Att inte kunna lägga till vid en kaj innebär dessutom att bunkring av förnödenheter blir svårt eller omöjligt.”Vi hade just avslutat arbetet med att lägga 0–90 material på bottnen som underlag för de tjugo stora betongelement som utgör fundamentet för kajen.”

Allt detta ska nu rådas bot på. Sommaren 2014 beslutade Region Gotlands fullmäktige att bygget av en ny kryssningskaj äntligen ska bli av. En av förutsättningarna för att ge sig i kast med den totalt 250 miljoner kronor stora investeringen var ett samarbete med Copenhagen Malmö Port AB, CMP, som förbundit sig att under tjugo år vara hyresgäster och stå för driften av kajen. I och med detta hyreskontrakt var ekonomin i hamn och projektet kunde inledas.

Det är gigantiska pollare som krävs när 340 meter långa båtar ska förtöjas.

Hela bygget genomförs som en total­entreprenad i samarbetsformen partnering mellan Region Gotland och ett entreprenadföretag. Uppdraget gick till danska företaget Per Aarsleff A/S (med en grävmaskin i loggan) och uppgår till 223,4 miljoner kronor.

Efter att ha utvärderat några olika placeringar och utformningar av den nya anläggningen föll valet på en plats direkt söder om den nuvarande hamnen. Placeringen medger användning av redan existerande logistik som vägar och reningsverk, men är tyvärr mycket utsatt för väder och vind.

Arbete nära vatten kräver specifika skyddsanordningar.

Kusten runt Visby bjuder nämligen inte på några vindskyddade vikar. Den nya anläggningen måste därför byggas för att tåla både tuff sjö och kraftiga vindar. Även själva byggprocessen är utsatt för naturens krafter. Något som visade sig redan förra sommaren när arbetsplattformen Big Red under en blåsig natt slet sig, skadade redan slutfört anläggningsarbete och kantrade.

– Vädret och läget är helt klart våra största utmaningar, konstaterar Louise Nilsson och tillägger att det tack och lov inte skadades några människor vid tillbudet med arbetsplattformen.

Vågbrytaren byggs av 80 000 ton granitsten.

– Vi hade just avslutat arbetet med att lägga 0–90 material på bottnen som underlag för de tjugo stora betongelement som utgör fundamentet för kajen. Plattformen skulle just börja förbereda bottnen där de två dykdalberna (pålar förankrade i botten) längst ut skulle stå, berättar hon.

– När plattformen slet sig drev den in över det färdiga området inåt land och orsakade skador på sjutton av de tjugo grusbäddarna.

Konsekvensen av tillbudet blev att arbetsflödet fick förändras och takten öka. Louise är dock helt säker på att slutdatum för bygget kommer att hållas. Hur det går med budgeten är dock ännu inte klart eftersom försäkringsfrågan inte är slutbehandlad.

Louise Nilsson och arbetsledaren Ib Bjarne Frederiksen har ett nära samarbete.

Att bygga en kaj stor och stark nog att samtidigt ta emot två gigantiska skepp på upp till 340 meter har alltså bevisat sig vara en rejäl utmaning. Naturen har redan visat att den inte tvekar att bjuda motstånd.

Kajen är dimensionerad för att kunna användas i medelvindar upp till 14 meter per sekund. Enligt simuleringar har då kajen en tillgänglighet på 95 procent under turistsäsongen mellan april och oktober. Det innebär att den 550 meter långa anläggningen måste kunna tåla stora krafter. Dimensioneringen blir därefter. För att stå stadigt har de tjugo betongkassunerna som utgör kajens undervattensdel försett med ihåliga fötter. Dessa har sedan fyllts med stenar av riktigt hög densitet.

Louise Nilsson plockar upp några stenar från bordet.

– Det är norskt olivin, en riktigt tung bergart, som vi har använt för att tynga ner betongelementen.

Arbetstakten är hög. Kajen ska stå färdig till våren 2018. Två år efter byggstart.

Själva betongelementen väger 600 ton per styck och är tillverkade av totalentreprenören Aarsleff vid företagets fabrik i polska Swinoujscie. För att underlätta hanteringen av de gigantiska konstruktionselementen har de tillverkats ombord på samma pråm som sedan fraktat dem till Sverige.

Innan det var dags att sätta betongelementen på plats har dock området muddrats för att uppnå det rätta djupet. Kryssningsfartygen är inte bara långa, de kräver ett rejält hamndjup också.

Två muddringsfartyg har muddrat den blivande hamnbassängen på 100 000 kubikmeter lermorän, märgelsten och kalksten. Bottnen har rivits loss med hjälp av kloförsedda grävmaskiner, så kallad rippning, och sedan lastats på pråmar för transport till land. Lermoränen har använts som täckmaterial vid en deponi i Visby och övriga muddermassor som utfyllnad i landområdet där kajen möter land.

– Vi har skapat ett landområde på 15 000 kvadratmeter varav 12 000 kvadratmeter tillhör kryssningskajen. Här kommer terminalbyggnad och en plan för bussar och taxi att rymmas.

De muddrade massorna visade sig dock inte ha den stabilitet som krävdes för att tåla belastningen på landområdet.

– Det har vi åtgärdat genom att fräsa ner gotländsk kalkcement, en biprodukt från cementtillverkning, en halvmeter ner i ytlagret, berättar Louise Nilsson.

Direkt utanför det skapade landområdet följer en skyddande vågbrytare som byggts av 80 000 ton granitsten av varierande storlek. De mindre stenarna, som läggs i botten, har gotländskt ursprung. De större, som hamnar längst upp, har fått hämtas på fastlandet, närmare bestämt i stenbrottet Flivik på småländska ostkusten.

Sebastian Melander konstaterar att Gotland går för högvarv just nu. Det är gott om jobb i entreprenörsvärlden.

Längst ut på vågbrytarens spets ansluter en 120 meter lång tillfartsbro som sedan övergår i själva den 150 meter långa kajen. Allra längst ut förankras hela skapelsen med två gigantiska förankringspunkter, dykdalber, på vardera 1 200 ton.

När muddringsarbetet var slutfört inleddes arbetet med att förbereda bottnen för placering av de stora betongelementen. En jättelik tratt monterad i en flytande ponton flyttades ut på vattnet med hjälp av arbetsplattformen Big Red. Till tratten anslöts ett rör som mynnade i en flyttbar släde förankrad i en stor ram liggande på havsbottnen. I tratten fylldes granitmaterial, som placerades med hjälp av släden i ett lager på havets botten. Hela manövern styrdes av dykare.

Markduk ska på plats.

– Vi lade grusbäddarna under juni till september förra året och arbetet var mycket känsligt för vågor. Det var då som incidenten med arbetsplattformen inträffade.

Arbetsordningen och tidsplanen blev naturligtvis rejält omskakade efter tillbudet, men nu är samtliga betongelement på plats, liksom de två dykdalberna. Över betongelementen ligger själva kajdäcket. Det består av 19 metertjocka betongelement som gjutits samman.

Allt är väl förankrat. De olivinnedtyngda kassunerna har även försetts med tio meter långa armeringar nedborrade i havsbottnen.

– Det är inte främst sidokrafter som påverkar en konstruktion av det här slaget. Det är vattnets lyftande krafter i vertikal led som är störst, berättar Louise Nilsson.

Att gå ute på den gigantiska spången flera hundra meter ut i havet är verkligen att vara i naturens våld. För Louise och hennes kolleger har det blivit lika naturligt att sätta på sig flytväst som att bära hjälm på jobbet.

– Så snart vi arbetar inom tre meter från kajkanten måste vi ha flytväst, så det är lika bra att ha den på sig hela tiden.

Med jämna mellanrum utmed kajens långsidor står pollare utställda för kommande montering. I kvadratiska hål blottas anslutningar för olika serviser. Kajen är förberedd för att kunna leverera dricksvatten och ta emot både grå- och svartvatten.”Så snart vi arbetar inom tre meter från kajkanten måste vi ha flytväst.”

Nedbäddad i landområdet som byggts av muddermassorna ligger en utjämningsbassäng för spillvatten från fartygen. Bassängen består av flera långa rör som buffrar vattenmängderna för att minska den momentana belastningen på Visbys reningsverk när stora båtar tömmer sina tankar.

I en bandgrävare sitter Sebastian Melander från Östra Gotlands Schakt AB och låter skopan gå i backen så att det slår gnistor om tänderna.

– Det är riktigt hårt, och det betyder ju att vi gjorde ett bra jobb när vi fyllde här, skrattar han.

Att det ska grävas ett dike i landområdet som nyligen fyllts med muddermassor förklaras av att rören från spillvattenbassängen först nu kan anslutas till kajens rör.

Sebastian och grävmaskinen är inhyrda som underentreprenörer och har varit på plats vid kajbygget ett tag. Han har bland annat varit med och byggt spillvattenbassängen och planerat den stora landytan som skapats av muddermassorna.

– Det är gott om jobb på Gotland nu. Här vid kryssningskajen är takten hög, de som kan jobbar sex dagar i veckan.

Arbetet med kajen löper på i god fart. Total byggtid blir två år och till våren 2018 kommer Visby att välkomna de första kryssningsfartygen till den nya hamnanläggningen.

Text: Sofia Barreng Foto: Stig Hammarstedt

Publicerad den: 2017.9.18

Logga in



Kom ihåg mig

Skapa användare