Anton Bennbom återställer efter att arkeologerna är klara. Att han är nybörjare vid spakarna går inte att se.

Publicerad den: 2017.12.19

”Tiltrotator svårast att lära sig – det tog några dagar”

Jag och min maskin: Anton Bennbom är inte den som tvekar inför en utmaning. Klart att han nappade på att gräva vid en arkeologisk förundersökning. Att han aldrig spakat en grävmaskin förut var inget hinder.

Låst innehåll

Strax under markytan på en potatisåker i Tierps utkant har lämningarna efter en järnåldersby hållit sig dolda i ett par tusen år. Föga anade de bönder som under århundradena satt plogen i backen att plogspetsen ibland snuddade vid svensk förhistoria. Först när Tierps kommun beställt arkeologisk förundersökning inför ett bygge av ett nytt bostadsområde hittades den hittills okända boplatsen.

Hur kom det sig att du hamnade på det här jobbet?
– Jag fick frågan eftersom Arvid Örde, som har grävfirman, inte hade tid att göra jobbet själv. Han undrade om jag kunde köra, och det kunde jag ju.

Så du är inte anställd av firman?
– Nej, jag jobbar egentligen som traktorförare på en spannmålsgård. Jag har just tagit studenten från Natur­bruksprogrammet med inriktning Lantbruk på Jälla­gymnasiet.

Du har inte kört gräv­maskin innan, men du har kört andra maskiner inom lantbruket?
– Det är klart att jag har maskin­vana, men inte just grävmaskin. Provade lite ett par dagar innan bara. Tilt­rotator var svårast att lära sig och det tog några dagar att få koll på hur den fungerar, men det gick bra.

Att gräva vid en arkeologisk förundersökning ställer ju lite extra krav, fick du special­instruktioner?
– Arkeologerna förklarade precis hur jobbet skulle gå till. Vi började direkt med att gräva schakt som de noga bestämt var de skulle öppnas. Matjorden skalades av och det gick ganska lätt att se när vi nådde skiktet under, för det består av nästan ren sand. Där hade lämningarna legat orörda i alla år.

Såg du tillräckligt bra från hytten, eller dirigerades du av arkeologerna?

– De såg bättre än jag när vi träffade på fynd. Jag kunde se de stora mörka ringarna som betydde att det stått stora takstolpar där, men de mindre märkena efter till exempel staketstolpar kunde jag inte se. Arkeologerna anpassade bredden på schakten efter vad de hittade.

Vad är det egentligen som ni har hittat?
– Det är lämningar efter sju eller åtta hus, som en liten by. Vi började längre bort och där fanns inget. Men här på potatisåkern började vi hitta lämningar och då lades schakten lite närmare varandra.

– Vi har hittat lämningar efter vattenbrunnar, husgrunder och eldar. Arkeologerna tror att de antagligen är från tiden före Kristus fram till 400-talet.

Hur kändes det att få vara med om detta?
– Det har varit roligt och intressant att få se allt som kommit fram. Det var ju inte bara att sitta och gräva, ett helt annorlunda jobb.

Vad kommer att hända nu?
– Arkeologerna har märkt upp fynden med träpinnar och lagt markduk över för att skydda. Sedan återställer jag och allt lämnas kvar. Kanske blir det mer utgrävningar senare, det vet vi inte ännu.

Text och foto: Sofia Barreng

Publicerad den: 2017.12.19

Logga in



Kom ihåg mig

Skapa användare