Publicerad den: 2019.3.18

Tom hytt vid farligt uppdrag

Reportage: I en ljusgrå container sitter Raine Hiltunen i strumplästen och spakar grävmaskin. Utanför snöar det på tvären och är snorfrysande kallt. Raine är förare av Sveriges första civila fjärrstyrda grävmaskin.

Låst innehåll

När vintern kommer till Bolidens koppargruva i Aitik utan-för Gällivare kommer den med besked. Men det är ju inte de tuffa väderförhållandena som motiverat investeringen i en fjärrstyrd grävare. Det är säkerheten.

Efter sprängning och utlastning av den lösgjorda malmen måste området skrotas noggrant för att förhindra olyckor. Det kan också hända att ras uppstår på grund av fryssprängningar, som därefter måste röjas. Att arbeta i en grävmaskin på en av hyllorna i den kilometerstora dagbrottsgruvan är inte en helt säker uppgift. Därav Bolidens önskemål om fjärrstyrning.

ANNONS:

ars-Göran ”Lalla” Rutqvist tvekade inte att utrusta en grävare med fjärrstyrning. Det är framtiden menar han.

– Allt är vinst med att fjärrstyra, konstaterar Lalla. Förutom rasrisken slipper man vibrationer, avgaser, spräng- gaser och undviker problemet med att säkert ta sig ut till maskinen.

– Det här är helt säkert framtiden.

Lite knepigt känns det dock att mötas av en 22-tons bandgrävare som rullar mot en med förarsätet gapande tomt. Raine Hiltunen har lämnat värmen i sin container för att demonstrera att den fjärrstyrda Volvo EC 220 EL även går att köra med spakar på magen. Han har inga problem med att göra en smidig grävrörelse och fylla skopan, trots att han står utanför maskinen och perspektivet är helt felvänt. Enda bekymret är egentligen att fingrarna fryser, bättre att styra från containern.

Både förarplatsen i containern och det burna fjärrstyrningsaggregatet är naturligtvis försedda med nödstopp. Om någon kommer för nära är det lätt att stanna snabbt och om radio- kommunikationerna bryts stannar maskinen automatiskt.

I dag har maskinen använts i produktion i nästan nio månader. Fyra personer är utbildade förare och den unika Volvon har till och med hunnit med en runda till systergruvan Kevitsa i Finland.

 

Grävaren går att styra på tre sätt, från hytten, med reglagen på magen eller från förarplats i container.

När tankarna på att investera i en fjärrstyrd maskin hade väckts hos Lalla försatt han ingen tid. En kontakt med Swecons Gällivarekontor och säljaren Niclas Nilsson resulterade i att en fjärrstyrd grävare fraktades från Norge för provkörning.

– Det var en maskin som byggts för att röja ammunition, berättar Michael Wiklund som är Rutqvists platschef i Aitik.

– Vi ville se om känsligheten var tillräckligt bra. Det blir ju en fördröjning när bilden ska överföras.

I tre dagar testades tekniken och bedömdes som tillfredsställande. Maskinen beställdes och ganska exakt ett år senare, lagom till semestern 2018, stod maskinen på plats.

Själva grävmaskinen är en Volvo EC 220 EL med hyttförhöjning från fabrik, maskinen fanns redan i firman.

Med hjälp av Swecon knöts kontakterna med norska Hansen Engineering AS och skånska Cede Group AB. Tillsammans skulle de se till att Lallas maskin konverterades till fjärrstyrning.

Själva fjärrstyrningen består av flera olika komponenter. Kommandona från förarplatsen i containern överförs med hjälp av radiosignaler till en mottaga- renhet i grävaren. Signalerna från mottagaren styr ett separat elektrohydrauliskt system som är monterat parallellt med grävarens eget system. En manuell brytare gör det möjligt att välja vilket av systemen som ska styra grävarens ventil- paket och det går alltså utmärkt att köra maskinen från hytten precis som vanligt.

Raine Hiltunen är en av fyra förare av den fjärrstyrda maskinen. I containern sitter han säkert.

Maskinens alla rörelser övervakas sedan med hjälp av kameror vars bilder överförs med radiosignaler tillbaka till containern och visas på två bildskärmar. Upp till en kilometer bort från containern kan grävaren arbeta.

Rune Hansen från Hansen Engineering AS har specialiserat sig på den här typen av tekniska lösningar. Redan 2006 började han arbeta med fjärrstyrningar och 2009 gick han vidare med att även utveckla videosystem.

– Bland annat har jag satsat på att ta fram kameror som tål tuffa förhållanden som till exempel i gruvor, berättar han.

Det duger så klart inte med vilka övervakningskameror som helst när en grävmaskin ska arbeta i skarpt läge på en potentiellt farlig arbetsplats som tillika är utsatt för alla typer av väder. Därför har Rune kapslat in sina kameror och dess- utom försett dem med värmeslingor för att slippa problem med kondens. Kamerornas specialtillverkade inkapsling ger dem även skydd mot slag och vibrationer.

Kanske den allra viktigaste egen- skapen hos ett fjärrstyrningssystem är att fördröjningen i systemet är så liten som möjligt. Rune berättar att han opti- merat sina tekniska lösningar och nu kommit ner i en fördröjning av bilden från att kameran fångat en händelse tills den visas på skärmen på cirka 30 till 50 millisekunder.

– Snabbheten är själva essensen i systemet, 50 millisekunder är snabbt, man kan jämföra med en blinkning som tar 100 millisekunder. De tidiga systemen hade en fördröjning av upp till 200 milli- sekunder och då var det svårare att styra.

Det finns fortfarande möjlighet att ytterligare korta tiden det tar att överföra informationen menar Rune. Ett enkelt system med endast en kamera och direktlänk till skärmen utan bildbehandling tar ungefär en millisekund och Rune tror att överföringstiderna i fjärrstyrningssystem skulle kunna pressas ner till tio eller kanske tjugo millisekunder.

Alla signaler, både de som styr grävaren och videosignalerna, överförs med radioteknik och är krypterade för att ingen ska kunna påverka dem. Om signaler bryts eller störs stannar maskinen omedelbart.

Kamerorna är utrustade med slagtåliga glas och värmeelement mot kondens.

Grävaren i Aitik har försetts med flera strategiskt placerade kameror. En

på var sida om hytten visar en bild ner över de två banden. En kamera är riktad bakåt, en framåt och en på skopan. Det finns dessutom en kamera inne i hytten som visar all förarinformation. En sjätte kamera sitter monterad på containerns tak och är riktad mot grävaren.

Inne i förarens container visas bilderna på två 52 tums bildskärmar. Raine väljer att använda den övre bildskärmen för att visa översiktsbilden över grävaren. Den undre skärmen
är uppdelad och visar de övriga bilderna sida vid sida, med en av dem något större.

Fördröjningen i systemet gick ganska lätt att vänja sig vid tycker han. Det gäller dock att komma ihåg att bromsa rörelser lite innan skärmarna visar att de ska avslutas.

– Vid svängar och när jag drar stickan mot hytten måste jag komma ihåg fördröjningen, konstaterar han.

Att sitta i en stillastående stol i en container gör såklart att upplevelsen förändras, men Raine tycker bara det är skönt att slippa vibrationer och lutningar. Motorvarvtalet och andra funktioner håller han koll på via en av bilderna på skärmen och det finns även en audiofeedback. En sak är dock lite krånglig att hantera, bristen på stereoseende.

– Det är svårt att se på bilderna hur marken lutar och om det finns gropar och höjder på marken. Därför tittar jag ofta på bilden av grävaren som tas här ifrån containern. Då ser jag hur marken lutar.

Raine har kört grävmaskin i 25 år och har arbetat på de flesta typer av arbets- platser. Att han är en av fyra förare av en så unik maskin som den fjärrstyrda grävaren tar han med ro.

Michael Wiklund berättar att 22-tonnaren valdes för att den var tillräckligt stor för uppgiften, men fortfarande lätt att lyfta på plats med kran.

– Alla arbetsuppgifter är olika, och det är den här också. Eftersom jag inte ser lika bra som vanligt vad som händer runt maskinen måste jag vara helt fokuserad hela tiden. Det är tröttande på ett helt annat sätt och jag skulle inte vilja sitta framför skärmarna hela tiden.

– Jobbet ska göras noga och blir jag trött så tar jag alltid en paus och startar kaffebryggaren, skrattar han och pekar på en väl använd maskin på ett bord
i containern.

Lika viktiga som kaffebryggaren är några brummande burkar som står bredvid förarstolen. Det är datorerna som sköter fjärrstyrningen samt en UPS, det vill säga en utrustning som garanterar att strömförsörjningen håller hög kvalitet och dessutom kan driva systemet i tjugo minuter i händelse av strömavbrott. För att göra hela fjärrstyrningsanläggningen ännu mer användbar ingår även ett separat elverk i utrustningen.

Kostnaden för fjärrstyrningsutrustningen med flera veckors arbetstid och transporter landar på i runda slängar på tre miljoner kronor, det vill säga ungefär en dubblering av maskinens pris.

Har investeringen lönat sig?

Catrine Johansson Lantto, kommunikatör i Boliden Aitik, vill inte diskutera vilka avtal som ingåtts men poängterar att Boliden alltid prioriterar säkerheten först.

– Det går inte att sätta ett pris på säkerhet eller människoliv.

Lalla själv kommenterar bara avtalet med ett leende och några få ord:

– Vi kom överens

Text: Sofia Barreng Foto: Fredric Alm

Publicerad den: 2019.3.18

Logga in



Kom ihåg mig

Skapa användare