Konsortiet Hochtief-Implenia JV har beställt en tunnelborrmaskin specialdesignad för tunnelprojektet Annelund–Skanstull.

Publicerad den: 2019.4.15

Utmanande projekt under Stockholm

Teknik: Under fyra års tid kommer en 210 meter lång borrmaskin att arbeta sig fram djupt under Stockholm. Tunnelbygget är ett led i Svenska Kraftnäts arbete för en säkrad elleverans.

Låst innehåll

I takt med att Stockholm växer och konsumerar allt mer el måste elförsörjningen anpassas därefter. Som en del i Svenska kraftnäts satsning på stamnätet i Sverige drivs projektet City Link, en ny elförbindelse som ska binda samman Upplands Väsby i norr med Huddinge i söder. Projektet är uppdelat i fyra delar, en av dem är den nya tunneln mellan Anneberg och Skanstull.

Kontraktet att bygga tunneln har gått till Hochtief-Implenia JV, ett konsortium bildat av schweiziskt ägda Implenia Sverige och tyska Hochtief Infrastructure.
– Vi kommer att arbeta i ett helt integrerat joint venture där vi går in med hälften var både vad gäller personal och övriga resurser, berättar Per Lindén, Regionchef Stora Projekt vid Implenia.

ANNONS:

Projektet, värt 915 miljoner kronor, befinner sig ännu i uppstartsfasen.
– Kontraktet blev klart i december och sedan dess har vi bland annat beställt den tunnelborr-maskin, TBM, som kommer att användas till större delen av tunneldrivningen.

Att driva tunnel med TBM istället för konventionell borrning och sprängning kräver att bygget är tillräckligt omfattande för att motivera den dyra utrustningen. Med en prislapp på 120–150 miljoner kronor är en TBM inte en maskin man köper utan att räkna riktigt noga.

Beställningen av den noggrant specificerade hårdbergsborrmaskinen gick till tyska Herren knecht och i början av nästa år kommer den 210 meter långa maskinen att inleda sitt arbete med att skapa en kabeltunnel under Stockholm.
Valet att förlägga den nya elförbindelsen 50 till 100 meter djupt under mark i tunnel gjordes enligt Svenska kraftnät för att det ger bättre tillgänglighet och driftsäkerhet än alternativen att lägga den i mark eller sjö. Att använda sig av luftledning var inte aktuellt med tanke på att dragningen korsar både Stockholms innerstad och andra tätbebyggda områden.

Startpunkten för tunneln blir ett bergrum i Anneberg. Första tjugo metrarna av tunneln kommer att drivas med konventionell teknik, sedan tar den gigantiska tunnelborrmaskinen över.
Längst fram sitter en borrkrona med fem meters diameter. Dess brytskivor pulveriserar berget när den stora borrkronan roterar. Det lossbrutna materialet, som liknar chips, transporteras bakåt genom öppningar i skärhuvudets stålstruktur. Materialet samlas in av skopor och transporteras vidare på transportband.

För att driva den gigantiska maskinen krävs sex elmotorer på vardera 350 kilowatt, totalt 2 100 kilowatt.
Maskinens imponerande längd av 210 meter förklaras av att den förutom borrutrustning och motorer även hyser förarutrymmen för de olika funktionerna, pumpanordningar, räddningscontainrar för personalen med mera.

Allt eftersom borrningen fortskrider i tunneln byggs transportbandet ut för att forsla massorna till ytan i Anneberg där det förvaras i en bergsilo i väntan på lastbilstransport. Precis som för annan tunneldrivning kan dock berget bjuda på överraskningar i form av sprickor med vattenföringar även efter ett noggrant förberedelsearbete.

– Cirka 40–50 procent av den totalt 13,4 kilometer långa sträckan är prognosticerad för injektering, men hur det blir i praktiken vet vi ännu inte, konstaterar Per Lindén. Här ligger en av utmaningarna i projektet, menar han.

Att borra, injektera och skapa en skärm kring tunneln är inte det enklaste vid arbete med en TBM, speciellt inte när det handlar om en TBM med en relativt liten diameter av endast fem meter. Maskinen är därför specialbeställd med borraggregat placerade sex meter bakom borrkronan. Dessa borrar 25 meter snett framåt och hålen injekteras med cement. Sedan borrar TBM 15 meter framåt innan nästa injekteringsskärm.

– Vi arbetar hela tiden med en överlappning av fyra meter, förklarar Per Lindén och tillägger att det är ett långsamt arbete och en drivningscykel som varierar med förhållandena.

– Själva borrningen bör dock enligt våra beräkningar ta cirka tre år.

Under den tiden kommer den enorma maskinen att skötas av 14–16 personer. Arbetslaget be-står av pilot, borroperatörer, injekterare, elektriker, mekaniker och folk som sköter transportband och övriga maskiner. Hela kontraktet kommer som mest att sysselsätta ett hundratal personer varav 10–15 tjänstemän. Förutom den huvudsakliga tunneln ingår även sex vertikalschakt i kontraktet.

– Fyra av dem, i Mörby, Stocksundet, Frescati och vid KTH, kommer att borras med raiseborrning, de kommer att vara mellan 27 och 71 meter djupa och ha en diameter av fyra meter. De övriga två, vid Stadsgårdskajen och Skanstull, ska drivas med sänkschakt och bli 102 respektive 33 meter djupa. Per Lindén konstaterar att tunneldrivning med TBM inte hör till det vanligaste i Sverige men räds inte projektet.

– Vi har erfarenhet från till exempel Malmö Citytunnel, där berggrunden visserligen var kalk istället för hårdberg. Våra företag har dock gedigen erfarenhet av tunneldrivning även i hårdberg, kon-staterar han och nämner som exempel Glendoe i Storbritannien och Nante de Drance i Schweiz.

– Vi har den kompetens som krävs och är glada att få visa att den här metoden för tunneldrivning är mycket framgångsrik, säger han.

Text: Sofia Barreng Foto: Implenia

Publicerad den: 2019.4.15

Logga in



Kom ihåg mig

Skapa användare