Jim Berg gillar både maskinjobbet och att jobba med kroppen som den här dagen.

Publicerad den: 2019.9.16

Vi är de nya maskinförarna

Reportage: Maskinentreprenören skickade i somras ut ungdomsreportern Elliot Lemon för att träffa ME-skolans nyutexaminerade förare i fält på sina första jobb. Hur upplever de situationen nu när de ska ta upp hjälmen efter den föregående truppen? Ungdomar pratar med ungdomar. Ett unikt dokument. Rapporten kommer här:

Låst innehåll

Det har varit en varm sommar med mycket sol och torrt väder. Men med anmärkningsvärt färre bränder, nog till allas glädje. På Jim Bergs arbetsplats i Eskilstuna ligger värmen tungt över tomten som han arbetar på här där det eventuellt ska bli en restaurang. Laget håller också fortfarande på att lägga grunden till byggnaden så det finns ingen riktig skugga att tala om där.

Men Jim, som dagen vi är där inte kör maskin själv utan är ”grovis”, säger dock att han tycker de är värre på vintern när kläderna blir blöta och kalla. I bak-grunden hör vi ABBA:s svängiga toner komma från en radio lite längre bort.

ANNONS:

För majoriteten av killarna vi pratat med under sommarn så är det första gången de är så att säga ”ute på riktigt.” Även om alla av dem har haft praktik någonstans eller sommarjobbat på olika ställen tidigare. Och på grund av det kanske man inte direkt kan säga att de är helt och hållet ”gröna” allihop. De har dock haft lite olika erfarenheter innan de bestämde sig för att de skulle bli maskin-förare eller började på gymnasiet.

Jim och kollegan Jonathan Johansson jobbar tätt ihop för att det ska blir rätt.

Albin Johansson i Skellefteå – och som sommarjobbar i arbete vid Bolidens smältverk Rönnskär i Skellefteå hamn, har inte haft någon runt sig i sin familj eller omgivning som har hållit på med anläggningsmaskiner och hade faktiskt aldrig kört maskin själv innan han började på gymnasiet. Däremot fann han det attraktivt eftersom han i övrigt tycker om väldigt mycket att köra med olika typer av motordrivna fordon och att han visste att det skulle var lätt att hitta jobb efter gymnasiet. I varje fall så länge han har intresse för att jobba.

Hittills verkar han väldigt nöjd med sitt val. För när vi frågade vad det var han tyckte om att göra på fritiden så sa han bland annat ”att jobba extra”, vilket kanske kan låta lite konstigt. Men Albin J, finner det rätt stimulerande att köra de här stora maskinerna och att kunna forma miljön omkring sig och skapa nå-got ur den plana jorden.

Oscar Ahlin som gått på ME-skolan i Varberg, och gör nu schaktarbete i området, gick först en termin på teknik-vetenskapsprogrammet eftersom han hade varit intresserad av att bli processoperatör som sin far eller kanske arkitekt. Han kände dock att det inte passade honom. Men eftersom hans farfar varit jordbrukare, och Oscar på så sätt hade fått komma i kontakt med maskiner som ung ganska mycket så tänkte han att det skulle kunna vara en väg han skulle kunna ta i livet.

För Albin Vestman ”jobbar nu på en tipp” – återvinningscentral hade det däremot länge varit rätt självklart att han skulle göra något med maskiner på det ena eller det andra viset. Han brukade åka med sin morfar när han var liten då han var jordbrukare. Han minns också att det hade varit spännande när plogbilen kom körandes förbi huset genom den djupa snön på vintern. Först hade Albin dock prövat att vara mekaniker, men det hade han inte gillat något vidare:

– Man är där hela dagarna och försöker hitta fel utifrån nästan helt oanvänd-bara beskrivningar, som att det låter ”klonk-klonk” när de kör. Till slut hittar man ju vad som är fel och fixar det. Men problemet är ju bara det att sen när man kommer hem så är det samma problem med mina egna grejer… Det blev att jag gjorde samma sak hela dagen. Nej, det var bland det värsta jag gjort. Det fick räcka med att göra det hemma.

För Willy Moritz i Huddinge hade det också varit tämligen enkelt att välja. Då han dels har kört en hel del hemma på sin familjs gård och hjälpt till där, så har han också haft grannar och bekanta som har varit engagerade inom byggbranschen eller haft egna firmor. Så han blev bekant med det hela rätt i rätt tidig ålder.

Jim sitter hukad ner på gruset och lim-mar ihop aluminiumrör till avloppet för restaurangen. Det ser rätt jobbigt ut med svetten rinnandes ner för ryggen under den gassande solen.

– Det är dock skönt att få arbeta med kroppen ganska mycket, säger han, och sen när man kommer hem så är man helt slut och kan pusta ut ordentligt. Ibland är man dock nästan tröttare i huvudet än i kroppen utav att hela tiden hålla koll på att man inte är i vägen eller så.

Alla vi intervjuat har egentligen ut-tryckt att de hittills är nöjda med sina val, även om det inte alltid är underbart:
– Men då gäller det att man har disciplin och ändå får sakerna gjorda, sa Willy Moritz.

De saker de lagt vikt på gällande deras arbetsplats, utöver till exempel att ha bra utrustning på plats, är bra kommunikation mellan alla parter. Det vill säga mellan kollegor och arbetsledare. Att arbetsledaren ska kunna ge en tydlig bild över vad och hur saker ska göras, kunna lyssna på arbetarna och tillgodose deras behov, skapa ordning, samtidigt som de ska ha förtroende och respekt för arbetarna.

Och att man ska kunna vända sig till sina kollegor när man stöter på problem i arbetet är viktigt. När det råder någon osäkerhet över uppgiften som ska göras, eller när man blivit klar med ett moment och inte vet vad man ska göra näst. Eller kort sagt kunna vända sig till dem när arbetsledaren inte går att nå. För att kunna undvika dödtid eller att man måste göra om det man nyss gjorde.

Jim som i dag har grovisjobbet hade själv hade inte kört särskilt mycket ma-skiner innan han började på gymnasiet, även om det var något han också hade varit intresserad av sedan länge. Men det verkar som att det har gått bra ändå.

– Man få ju lära sig en del i skolan, grunderna och så. Men det mesta får man lära sig under praktiken. Skolan kan ju inte lära ut hur man ska hantera varje given situation. Det finns för mycket som kan hända.
Många av de nyutexaminerade nämnde vikten av att man tar eget ansvar och visar engagemang för arbetet och att lära sig så mycket som möjligt om det arbete de gör när de är på plats. Dels för att det underlättar samarbetet, dels eftersom det är ett viktigt tillfälle för lärandet på ett sätt som annars är svårt att tillgodogöra sig.

Willy Moritz, Oscar Ahlin, Albin Johansson

 

– Det har varit väldigt kul, säger Albin V om sin tid på tippen; alla har va-rit bra på och villiga att visa hur man ska göra och hjälpa en, och det har ju varit jättekul eftersom jag själv varit intresserad av att lära mig. Man känner att man blir respekterad och får förtroende av sina medarbetare.
Inför framtiden inser Willy Moritz att det just nu inte så svårt att få jobb, så länge man faktiskt vill ha jobb inom branschen, men att:

– Det lönar sig att ligga i och att vara engagerad, säger han, då han själv har ordnat så att han tagit körkort för tunga maskiner på räls och har nu under sommaren medverkat i olika stora projekt i Stockholm, som på Getingmidjan och Årstafältet. Men om det blir tufft i fram-tiden, fortsätter han, så tror jag att man klarar sig så länge man är villig att an-passa sig och lära sig.
Jim, säger också mot slutet av vårt besök att:

– Det är viktigt att man lär sig helheten. Att man inte bara sitter och slappar i maskinen hela dagarna och är ointresserad. Det är de som kommer ryka först sen när jobben blir färre.

Det är lätt att säga att vi behöver fler yrkesutbildningar, fler lärlingar, fler kroppar! På skolan i Skellefteå har antalet elever per klass blivit dubbelt så många det senaste året under Albins klass.

Albin V säger:
– Det är jättekul! Det behövs ju också verkligen. Och visst behöver vi mer folk, jag hoppas bara också att engagemanget och intresset bevaras, eller stärks.

Albin nämnde också att han skulle kunna tänka sig att bli lärare om det skulle bli så att han inte kunde köra mer själv.

När det blir rörigt på arbetsplatsen och förvirringen löper lös så blir det kaos. Men:
– Så länge som man bara har bra kollegor med gott humör, som man känner sig trygg med, kan vända sig till och förlita sig på, så blir det aldrig särskilt jobbigt, sa Oscar Ahlin.

När vi först kom till Jims arbetsplats för intervjun så var vi lite vilsna, själv hade jag som reporter eller privatperson aldrig varit innan för stängslen på en byggarbetsplats tidigare. Vi försöker få tag i arbetsledaren så att han vet att vi är där och så att vi kan få hjälmar om det behövdes, så att det inte blir något problem eller strul eventuellt.

Dessutom vet vi inte exakt vart Jim håller hus. Vi stöter på en snickare där, som vi berättar för att vi är där för en intervju med Jim och skulle vilja få tag i arbetsledaren. Han säger då att arbetsledaren inte är där just då, men att vi kan pröva att ringa och ger oss ett nummer, sen går han.

Vi får inget svar, men sen kommer Jim utan att vi hunnit meddela honom att vi anlänt.

– Min kollega kom och sa att ni hade kommit. Här ska ni få låna hjälmar och västar. Här borta är vi och jobbar.
Fotografen frågar om han måste ha på sig hjälm eftersom det känns något klumpigt att ha på sig den samtidigt som man fotar. Jim säger att det nog ska gå bra, men förklarar varför alla måste ha på sig hjälm, även när det inte finns så mycket som ett moln över dem att komma nedfarandes.

Säkerhet och arbetsmiljö förstår de nya maskinförarna vikten av.

Text: Elliot Lemon Foto: Jörgen Appelgren

Publicerad den: 2019.9.16

Logga in



Kom ihåg mig

Skapa användare