För att minska dammet kring krossen används vatten. När det blir för många minusgrader måste arbetet upphöra, konstaterar Johan ”Mårten” Mårtensson.

Publicerad den: 2018.4.17

1 850 arbetsplatser kollas nu

Arbetsplatsreportaget: Vattendimman hänger tung över krossanläggningen som långsamt förvandlar en gammal skola till pulver. Inom kort kommer en tsunami av inspektioner från Arbetsmiljöverket besöka arbetsplatser som dessa.

Låst innehåll

Dammet från krossen måste bindas. Kvartsdamm är farligt, lika farligt för maskinisterna som arbetar med rivningen, som för eleverna som leker strax intill.

När Slottsskolan i Vingåker bit för bit ger vika för rivningsteamet och deras maskiner ser verksamheten ut som rena kaoset i en lekmans ögon. Men skenet bedrar. Här pågår en i varje minsta detalj kontrollerad verksamhet. Falkögat som planerat och nu både övervakar och genomför processen tillhör Johan ”Mårten” Mårtensson. Han har jobbat i tjugo år med rivningar och vet hur viktigt det är att allt går enligt plan.

–Vi börjar alltid med att gå igenom byggnaden och utvärdera vad som ska göras. Sedan kan rivningen planeras.”Tony är mycket medveten om att hans arbetsuppgifter kräver noggrannhet, både för den egna hälsans skull och omgivningens.”

Mårten har startat från botten i branschen, han blev helt enkelt kvar i företaget efter ett inhopp som ansvarig för en skottkärra. Under åren som gått har han lämnat skottkärran bakom sig. Idag sitter han i en grävmaskin med höjdrivningsarm och är dessutom arbetsledare. Resan har gått via handrivning, håltagning, körning av rivningsrobotar och teleskoplastare. Det Mårten inte jobbat med i rivningssvängen det finns inte. Alla år har han också varit samma företag, östgötska Haga R.O.T Service, trogen.

I Vingåker är det en gammal högstadieskola från 1950-talet som ska jämnas med marken och lämna plats för ett nybygge. Uppdragsgivaren hade ett önskemål om att så mycket material som möjligt skulle återanvändas, därav krossen.

–Egentligen föredrar vi att krossa materialet vid vår anläggning ute i skogen, kommenterar Mårten. Där har vi väl utarbetade rutiner och behöver inte oroa oss för att sprida damm i omgivningen.

Här på Slottsskolan står krossen bara ett stenkast från de övriga skollokalerna och dammet måste hållas nere ordentligt. Tony Hansson, som ansvarar för krossningen, berättar att krossen har fått stå stilla vid flera tillfällen eftersom det under de senaste veckorna varit för kallt för att vattenbegjuta. Med drygt tio minusgrader fungerar helt enkelt inte den metoden.

Tony är mycket medveten om att hans arbetsuppgifter kräver noggrannhet, både för den egna hälsans skull och omgivningens.
–Jag litar på att filtren i hytten skyddar mig och vi ser till att byta dem ofta, säger han. Dessutom häller vi vatten både i tratten på krossen och på materialet när det kommer ut i andra änden.

Något behov av andningsskydd ser han inte.

Tony Hansson sköter krossen. Han förlitar sig på hyttens filter för att slippa andas in farligt kvartsdamm.

Sedan nya föreskrifter om kvartsstendamm började gälla i november 2015 finns krav på dokumenterad riskbedömning och vilka åtgärder som ska genomföras. De nya föreskrifterna har fokus på ett systematiskt arbetsmiljöarbete med förebyggande åtgärder och riskbedömning. Kravet på obligatoriska periodiska mätningar på arbetsplatserna är borta, men arbetsgivaren måste göra egna mätningar om det behövs för att kunna välja rätt skyddsåtgärder. Som alternativ tillåts användning av referensmätningar från andra arbetsplatser.

För Mårten är detta idag vardagsmat och han är väl förtrogen med att utvärdera en miljö och göra en bedömning av riskerna.

Det är ju fler risker involverade i rivningsarbete än kvartsdamm och uppmärksamheten är ständigt på topp.”De äldre kanske fortfarande inte använder skydd i lika hög utsträckning, men de yngre är riktigt duktiga.”

–Jag skulle vilja säga att vi rivare är otroligt medvetna om riskerna, säger han. Alla som river vet att grejer kan rasa, det kan finnas ström påkopplad och det kan ligga miljöfarligt avfall på platsen.

–De senaste fem eller sex åren tycker jag dessutom att det har börjat komma en helt annan attityd till risker med just damm, speciellt bland de yngre. De äldre kanske fortfarande inte använder skydd i lika hög utsträckning, men de yngre är riktigt duktiga.

När rivningsarbetet inleddes vid Slottsskolan i Vingåker gick allt enligt vanlig rutin. Byggnaden tömdes först på lösöre och inredningsdetaljer. Sedan tog asbestsaneringen vid. Eternitkanaler och rörböjar avlägsnades enligt gällande regler. När det var dags att börja plocka ner tegelväggarna fick arbetslaget ta det lite extra försiktigt.

–Det fanns inga förtagningsjärn, utan bjälklaget låg löst på väggarna, berättar Mårten och lägger till att det händer ibland, och att det då gäller att fundera lite extra på i vilken ordning som allt
ska plockas ner.

–Dessutom hade vi bara en och en halv meter till angränsande byggnad och då måste rivningen ske helt kontrollerat. Vi valde att börja riva i den änden så att vi inte skulle råka ut för något oförutsett mot slutet.

Attityden till skyddsutrustning har blivit bättre de senaste åren menar Johan ”Mårten” Mårtensson.

Planer i all ära, men en rivning kan ofta bjuda på överraskningar och då gäller det att ha en ny plan, och en ny.

Allt gick dock bra i Vingåker den här gången och när byggnaden väl var nere kunde Mårten konstatera att överraskningarna inte blev allt för många.

Vid rivning av en hel byggnad på det här viset brukar dammet gå att kontrollera med enkla åtgärder som vatten-begjutning och användning av filter i maskinerna.

–Vi sitter ju helt skyddade i våra maskiner. Det är värre vid selektiva rivningar som till exempel när man ska bila upp kanaler i väggar. Då gäller det att se till att använda tillräckligt många dammfällor, kanske komplettera dem med styrd ventilation med hjälp av fläktar samt även använda skyddsmask.

–För oss som är vana brukar inte det heller vara några problem, men jag har varit med om när andra yrkesgrupper tillfälligt utfört uppgifter och inte varit medvetna om hur de ska skydda sig.

Som arbetsledare och därmed representant för arbetsgivaren på arbetsplatsen är det upp till Mårten att se till att kollegerna följer de regler som finns. Det är dock väldigt få personer som slarvar, menar han.

Kvartsdamm är en arbets-
miljörisk. Skydd måste användas.

Att asbest är rejält farligt är alla idag fullt medvetna om. Men att sopvalsen, som just nu samlar upp väggrus från vårtorra gator, sprider ett dammoln av hälsorisk omkring sig är inte lika etablerat.

Överallt i bygg–och anläggningsverksamhet kommer vi i kontakt med det giftiga dammet. Våra vanliga bergarter sandsten, granit och gnejs innehåller alla kvarts och på så vis hamnar kvartsen i våra byggmaterial.

När vi andas in kvartsdamm skadas lungorna med inflammationer och ärrbildningar som följd. Dessa orsakar i sin tur stendammslunga, silikos. Men inte bara det, vi vet idag att dammet även kan ge både cancer och sjukdomen kol. Skadorna smyger sig på, det tar 10–30 år från att vi andats in det farliga stendammet tills att sjukdomarna börjar ge sig till känna.

Betong och armering skiljs åt.

Dagens gränsvärde för kvartsdamm i luft är 0,1 milligram per kubikmeter luft. Arbetsmiljöverket har undersökt om en sänkning ytterligare skulle förbättra arbetsmiljön, men beslutade i februari att behålla nuvarande gränsvärde.

–Vi såg inga större hälsovinster vad gäller silikos och lungcancer med att sänka gränsvärdet från 0,1 milligram och 0,05 milligram per kubikmeter luft, berättar Jens Åhman som är enhetschef vid Arbetsmiljöverket.

Han fortsätter med att hänvisa till EU.
–EU har gjort en mycket omfattande utredning, framför allt vad gäller lungcancer, och de kom fram till att 0,1 var ett rimligt gränsvärde.

Istället för att attackera problemet med kvartsdamm och dess risker för hälsan genom att sänka gränsvärdet menar Jens Åhman att det istället är bättre att arbeta med information och åtgärder.”När vi andas in kvartsdamm skadas lungorna med inflammationer och ärrbildningar som följd. Dessa orsakar i sin tur stendamms-lunga, silikos.”

–För maskiner gäller det att det ska finnas ett godkänt filter och att luften ska vara tempererad så att det går att arbeta utan att behöva öppna fönster. Även åtgärder som utsug och vattenbegjutning måste finnas på plats.

–Sedan kommer frågan om skyddsmasker. Det är den personal som arbetar utanför maskinhytten, med till exempel reparationer och service, som utsätts för de riktigt höga exponeringarna och bör ha skyddsmask.

Tumregeln enligt Jens Åhman är att aldrig arbeta utan att vidta åtgärder. Om det finns synligt damm ligger halterna helt säkert över gränsvärdet, men även när dammet inte syns kan det ha nått skadliga värden.

Att lyckas i arbetsmiljöarbetet och uppnå ett fullgott skydd mot dammet handlar enligt Jens Åhman till mycket stor del om att arbeta med attityder. De skyddsåtgärder som finns är tillräckliga, men det gäller att de verkligen tillämpas och används på rätt sätt.

Detta ansvar ligger på arbetsgivaren. Vid en inspektion under 2015 och 2016 kom arbetsmiljöverket fram till att endast en fjärdedel av 750 besökta arbetsplatser levde upp till kraven. Övriga visade brister i hanteringen och flera företag fick sanktionsavgifter. Under 2018 kommer en ny omgång inspektioner att utföras på 1 850 byggen.”Damm kanske inte uppfattas lika akut som andra risker, och riskerar då att förbises i riskanalysen. ”

Maskinentreprenörernas teknik- och miljörådgivare Svante Flodén menar att undersökningarna tydligt visar att det finns både bra och mindre bra exempel på hur attityderna kring arbete i dammig miljö fungerar.

–Uppenbarligen finns det brister, konstaterar han och lägger till att det är betydligt lättare att göra en riskanalys för risker som är mer uppenbara.

–Damm kanske inte uppfattas lika akut som andra risker, och riskerar då att förbises i riskanalysen.

Ett sätt att ytterligare påminna om riskerna kan enligt Svante Flodén vara att tidigt i projekteringsstadiet omfatta damm i arbetsmiljöplanen.

–Man kanske inte enbart ska peka på entreprenörerna, utan arbeta med frågan från flera håll, även från byggherrar och byggarbetsmiljösamordnare (BAS/PU).

Taggar: ,

Text: Sofia Barreng Foto: KG Z Fougstedt

Publicerad den: 2018.4.17

Logga in



Kom ihåg mig

Skapa användare