Det gäller att ha motivation och intresse när arbetet måste ske långsamt och metod­iskt och skopan ofta är omgiven av flera arbetande arkeologer.

Publicerad den: 2020.12.16

”En ren lyckträff”

Jag och min maskin: I tunna skikt finhyvlar släntskopan ner genom jordlagren. Det går långsamt. – Tålamodskrävande, men aldrig tråkigt, säger Niklas Einarsson som gräver arkeologi utanför Norrköping.

Låst innehåll

Utmed järnvägen på ett fält strax norr om Norrköping pågår arkeologiska utgrävningar. Ströja by bjuder på lämningar efter en storgård samt handelsplats från tiden 450–1000 år efter Kristus. Fynden visar att det bott folk här under folkvandrings-, vendel- och vikingatid.

Hur länge har du varit med och grävt?
– Jag har varit här till och från under fem säsonger. Det har varit riktigt spännande eftersom vi hittat lämningar efter två hallbyggnader. De är på cirka 40 gånger 11 meter och byggda med stolpar vars hål är hela en meter i diameter.

ANNONS:

Arkeologerna kallar hallarna gästabudshallar, vad är det som är så intressant med dem?
– Det är klart att också enstaka fynd är roliga att hitta, men det är när vi går igenom kulturlagren i hallarna och ser alla fynd i en kontext som det blir extra intressant. Spännande att tänka sig att stormän träffats här för över tusen år sedan.

Hur går själva jobbet till när ni gräver?
– I början handlar det om att schakta bort material tills vi kommer ner till det lager där fynden kan dyka upp. Sedan använder jag oftast släntskopan.

Petar du med hörnet av skopan då?
– Nej, mera tvärt om. Det gäller att lägga an så brett som möjligt för att minska trycket mot marken och jag brukar inte flåsa på för mycket utan vill ha skops-käret nästan släpandes istället. Stenarna ska ju inte med upp i skopan förrän vi vet om de är intressanta eller ej.

– Men det är klart att alla förhållanden är olika, det beror på vad vi letar efter. När vi grävde ut den senaste hallen var det stolphålen vi letade efter och då var det ingen sten.

Det verkar som om du är verkligt intresserad av historia, är det därför du jobbar just här?
– Jag har alltid varit haft ett intresse för historia, men det var en ren lyckträff att jag hamnade här. Efter gymnasiet hade jag några ströjobb när en kompis undrade om jag ville ta över hans jobb som dumperförare ett par månader. Det var för Sanna Gräv och just då skulle en av grävmaskinisterna sluta så jag tog över efter honom. Det är tio år sen nu och jag har bara grävt arkeologi sedan dess.

Du sitter i en Cat 325, är inte den lite stor för uppgiften?
– Det är faktiskt mer tvärtom. Dels har den ju bra kapacitet, vilket behövs i det här jobbet eftersom det ofta är mycket material som ska bort. Dessutom har den bra räckvidd som gör att jag kan nå fram utan att behöva köra ut på känsliga områden.

– Sen har den ju rejäl hydraulik och går mjukt och fint, men det är ju inte unikt för uppgiften, det vill man ju alltid ha. Just den här maskinen är kortrumpad vilket är bra när vi är inne i städer och gräver.

Den är lite ovanlig eftersom den har ett grävsystem från Leica?
– Det är för att ägaren, Per Holm, har kört Leica sedan tjugo år tillbaka och vill ha samma system på alla sina maskiner eftersom han byter emellan så ofta. 

Taggar: ,

Text och foto: Sofia Barreng

Publicerad den: 2020.12.16

Logga in



Kom ihåg mig

Skapa användare



Maskinentreprenören