Paul Bengtsson har sparat en hel del dokumentation från sina olika utlandsjobb. Här visar han beräkningar av schakter längs en väg i Asien som krävde noggrann planering för att hålla tidsplanerna.

Publicerad den: 2020.5.4

Flyttat jord – jorden runt

Reportage: Det skadar inte att vara bra på matematik om du vill få betalt för att flytta jord effektivt. Är du riktigt slipad kan det till och med leda till högprofilerade och lönsamma jobb på jordens alla kontinenter.

Låst innehåll

Dom är inte så många kvar längre. De där svenska utlandsbyggarna som var så eftertraktade att de ständigt ansvarade för megaprojekt eller entreprenader som få vågade räkna på – än mindre genomföra. Paul Bengtsson är 82 nu. När han var verksam fick han vara beredd att skickas var som helst i världen för att lösa den typen av anläggningsprojekt som bara en handfull personer antogs kunna klara.

– Jag stod och snackade här ute på gården med en Skanskakille, platschef, och han var en bit över 50 i varje fall. Han kände inte alls till att vi förr hade svenska entreprenörer som ständigt låg ute på stora utlandsjobb, säger Paul och ser lätt bekymrad ut. Egentligen skulle man vilja publicera Paul Bengtssons cv här. Men det går inte. Det skulle ta för mycket plats och skulle kräva förklaringar. Några jobb är hemligstämplade. Men tidningen Maskinentreprenören fick en snabb titt och kan lugnt konstatera att där finns uppslag för cirka 40 häpnadsväckande reportage… För en journalist går det inte att sluta fråga och veta var man ska börja.

ANNONS:

Bara lite över 20 år gammal fick Paul Bengtsson stort ansvar med jobbet att flytta Abu Simbels tempel. Äventyret kunde börja på riktigt.

– Jag är ju från Jokkmokk, och jag gick på gymnasiet i Luleå och läste teknik. Man kan nog säga att jag sedan hade tur som ganska direkt när jag kom ut fick arbete med schakt och transporter vid dammbygget i Messaure. Att som 20-åring få vara med att beräkna räkna på hur 10 500 000 kubik fyllnadsmassor smartast och mest effektivt kunde flyttas mitt i vildmarken var som att förflyttas från epatraktorn till Formel 1-bilen över en natt. Efter detta historiska dammbygge blev det ABV (NCC) och som biträde på vägavdelningen till Torsten Grennberg (senare professor på Luleå tekniska högskola) som ansvarade för att beräkna schaktmassor och transporter lärde sig Bengtsson allt.

– Jag lärde mig såklart väldigt mycket och en hel del av den kunskapen har jag sedan faktiskt kunna använda mig av under hela livet. Det som var unikt med Torsten Grennberg det var att han tog fram ett system för transportdiagram med nya beräkningsmetoder. Den tidens databeräkningar för produktion, berättar Bengtsson och visar hur det 1961 kunde se ut när schakter och transporter skulle planeras.

Paul Bengtsson återkommer till Messuare som sannolikt är en av världens mest intressanta entreprenader när det gäller anläggning- och schakthistoria. Maskinparken krävde 270 förare och egen verkstad med 60 mekaniker på plats. Tipptruckar, lingrävare, lastbilar, bandschaktare, schaktvagnar… det som krävdes fanns på plats. Ett legendariskt bygge där i princip alla större maskinmärken fanns representerade: P&H, International, Atlas Copco, Euclid, Caterpillar med flera.

Barnen fick följa med ut i världen på jobb. Det var andra tider, även säkerhetsarbetet hade en del övrigt att önska.

– Här fick vi efter ett tag syn på ett problem som i dag är väl känt såklart. Men truckförarna var rätt så tuffa killar och det gick fort och det kördes hårt… Bra maskinförare. De som körde fort transporterade mycket, tänkte man väl. Men så ändrade vi taktik efter en allvarlig olycka som vi hade med en truck som inte lyckades bromsa i tid. Här höjer Paul Bengtsson fingret i luften och säger:

– När det kördes sådär hårt så stod ju nästan alltid en maskin i verkstaden av någon anledning. Nu fick de köra mycket lugnare efter den här olyckan, för några skador på personal och maskiner ville vi inte ha. Och vad märkte vi då? Jo, vi transporterade mer, ganska mycket mer också. Nu rullade ju alla maskiner hela tiden, och verkstadsbesöken minskade markant när de körde mjukare och lugnare. Därmed sjönk kostnaden för reservdelar också.

Men när dåvarande statsministern Tage Erlander invigde dammen i augusti 1963 var Paul Bengtsson redan rekryterad till andra jobb. Som 24-åring fick han kostnadsansvar för planering av motorvägsbyggen och Edsele krafverk.

– På den här tiden, hade ju byggföretagen, eller ibland beställaren egna maskiner. Nya maskinförare fick lära sig av den äldre stammen. Fungerade utmärkt. Men det som var lite knepigt var att Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) räknade in hur mycket folk det skulle vara med i entreprenaderna, och det gjorde ju att om vi såg effektiviseringsmodeller och genomförde dessa vid anbudet så blev det ofta folk över, vi behövde inte 20 procent av personalen…

Paul Bengtsson på hemmaplan. Idag bygger han inte mycket själv, men hade en period som egen entreprenör även i Sverige innan maskinerna parkerades.

– Ja, så vad hände då? Jo, vi fick skicka den kostnaden vidare till beställaren, och killarna som blev över fick gå med spade och slänta. Det här var annars tider då vi började titta på hydraulfunktioner för brytskopor. Franska grejer från Poclain, jag var lite skeptiskt i början, men det var effektivt.

Men dessa jobb tröttnade Paul Bengtsson på. AMS började räkna på egna jobb och det som blev kvar till entreprenörerna var ”småttigt”, som han säger. Det snappade Svenska Entreprenad AB upp (Sentab), och Paul blev nyfiken på ett projekt i Egypten som Sentab var delaktiga i. – Uppdraget var att flytta Abu Simbels tempel och rädda det från att hamna under vatten. Egypterna hade börjat bygga Assuan-dammen, och det var tidspress på den här uppgiften. När jag intervjuades för jobbet så sa dom att jag nog skulle klara det tekniska, men att min engelska var i det närmaste en katastrof, skrattar Bengtsson som fick med sig kontrakthandlingarna hem för att läsa på och packa samtidigt.

Med nya arbetskamraterna i Egypten. Bengtsson tvingades snabbt bli bra på engelska här, för den var knackig.
– Jag började läsa deckare på engelska – och det hjälpte till bra.

Även detta projekt anses i internationella byggkretsar höra till de mest storslagna och dramatiska i branschens historia. För svenska byggare är det extra roligt, för det var både konsulter och entreprenörer från Sverige i centrum här. Efter Egypten fick Bengtson först höra att Sentab ville ha honom till Island, men ett jobb i Malaysia behövde hjäp. Efter det hade han blivit en välkänd figur bland utlandsbyggarna och fick ansvar för att beräkna ett motorvägsbygge i Thailand. Nu hade han inte Grennberg med sig med använde sig av tekniken han lärt sig och bygget tog rejäl fart. Även detta blev ett omtalat projekt. Bland annat för att Vietnamkriget rasade i krokarna, arbetare blev beskjutna och ett par hundra personer fick sätta livet till längs vägen. Svenska Aftonbladet beskrev projektet som att Sentab deltog i kriget på amerikanarnas sida.

– Svår terräng var det, mycket maskiner som skulle köpas in och problem med beväpnade förare som strejkade… varmt. Men mina modeller som Grennberg lärt mig fungerade även här. Vi införde bonus till förarna och fick bra tempo i jobbet, minns Bengtsson.

Efter Thailand kallades Bengtsson hem en kort stund till huvudkontoret för att räkna på jobb, men hans kompetens var eftertraktad och året senare vill Terratest och Atlas Copco ha Bengtsson till Östafrika och Libyen för att utföra mineralundersökningar. Saudiarabien, Grekland… Det är inte lätt att hänga med här, och ett yrkesliv som detta går inte att berätta och får inte plats på några tidningssidor. Efter Afrikaäventyret och Saudiarabien var det Iran som behövde en anbudsingenjör som begrep sig på maskiner och deras kapacitet. Nu som projektchef. Här blev det dock hett om öronen igen när revolutionen kom och det är ingen överdrift att hävda att Paul fick fly hals över huvudet, gömma handlingar och överge maskinparken. Fast kronan på verket verkar vara ökenstaden Kufra i Libyen som Bengtsson börjat räkna på för ABV:s räkning. Det här var ett jobb som hade legat ute ett tag men som ingen vågade ta i. För svårt och riskabelt, ansågs det.

Mellan 1964 och
1968 monterades hela Abu Simbels tempel-
område ned genom att det sågades ut ur klippan blockvis (uppemot 30 ton tunga, i genomsnitt 20 ton) och flyttades 65 meter upp och 200 meter bort från floden. Som mest jobbade omkring 1850 personer med projektet. Paul Bengtsson var en av dessa.

– 120 mil ut i öken. De sista 6o milen utan vägar. Här skulle byggas en stad vid oasen. På 32 månader. Jag räknade noga, men när vi signerade kontraktet så vet jag att det var många som skrattade och gissade att detta skulle bli slutet för ABV.

Etableringen tog nio månader. 600 personer skulle in. Mat fanns inte. Inget fanns. Lastbilar kunde inte köra in och sjönk i sanden.

– Vi tvingades till många egna lösningar. Däcken på lastbilarna tömde vi på tryck så att däcken flöt ut, då kom dom fram om man körde smart, men det gick åt väldigt mycket däck och dyrt blev det. Alla bilar hade kompressor med sig för att fylla däcken igen när de nådde riktiga vägar.

När projektet lämnade över till beställaren efter 29 månader var Bengtsson lite av en legend. Istället för konkurs för ABV blev det bonus för att projektet klarades på kortare tid än kontraktet. Konkurrenterna kom nu och gratulerade. Ingen hade trott detta.

När en entreprenör fotar sin familj är det inte sällan framför en maskin. Här har Bengtsson fångat in dotter och dåvarande hustru på motorvägsbygget i Thailand.

– Det finns så mycket att berätta om det här projektet att jag tycker det nästan borde beskrivas mer än just om hur mitt liv sett ut. Logistiken för att få detta att fungera var själva knuten att lösa upp med ”home base” i Malmö. Teamkänsla var nyckeln för att lyckas.

Bengtsson är bara 44 år när Kufra står klart. Långt ifrån färdig. Härifrån skickas han nu vidare till Latinamerika, USA, snart hamnar han i Saudiarabien för ABV Rock Group och hjälper dem med att hitta maskiner att bygga tunnlar med.

… det tar inte slut förrän Paul Bengtsson är 60 år. Efter Saudiarabien blir det Etiopien, Indien och Libyen igen. Den som nämner hans namn bland äldre byggare som varit utomlands får ofta ett tvetydigt leende tillbaka. Alla känner och minns honom. Också som en storrökande problemlösare som inte alltid precis trippade tyst fram. Några ömma tår trampades nog under resans gång.

Taggar: ,

Text: Micael Appelgren Foto: Anna-Lena Lundqvist

Publicerad den: 2020.5.4

Logga in



Kom ihåg mig

Skapa användare



Do NOT follow this link or you will be banned from the site!