Guldets glans har mattats

Vi brukade tala om det vita guldet och le förnöjt. Varje vinter kom snön och gav jobb tills det var dags att börja gräva igen. Nu sviker snön och kontrakten är tighta. Södra Sverige står inför ett skifte.Norra Norrland hade sin längsta snövinter på 25 år i fjol. Inte sedan vintern 1994/95 har snön legat lika lång tid och SMHI har statistik som visar på oförändrade snötäcken sedan 70 år tillbaka i tiden.Men det räcker att flytta blicken till södra Norrland så förändras bilden. Här pekar kurvan över antalet dagar med snötäcke neråt. Det blir inte så svårt att gissa hur framtiden ser ut i Svealand och Götaland.– I fjol tror jag inte vi hade mer än 70 timmar tillsammans på våra 14 maskiner, konstaterar Rickard Andersson som driver maskinstationen JR Energi- och lantbruks AB i Mantorp, Östergötland.– Vi brukar vanligtvis, en normal vinter, ligga på 200 timmar per maskin. Rickard ser alltså en mycket tydlig trend mot färre körningar, men det är inte bara den minskade snömängden som ligger bakom menar han. Det handlar också om ett förändrat beteende hos beställarna.– Våra beställare förstår att mildare vintrar gör oss mer sårbara när vi står med en omfattande organisation. Därför är det bestämt att övriga jobb som kan ske vintertid ska utföras då, berättar Isabel Lundberg och Jerry Ljungberg på Thormans Entreprenad.– Det känns som om toleransen för snö har ändrats. Även om det faktiskt kommer snö så får vi inte köra i vissa kommuner. Dels händer det att de kör själva, dels verkar det som om de resonerar att snön ändå kommer att smälta bort om ett par dagar. Och visst kan jag förstå att snöröjningen kostar mycket för samhället, men det känns ju inte rättvist att vi har folk som står i jour och väntar på att få åka ut och kommunen sen kör själv. Snöröjning är en komplex uppgift med många aktörer och komplicerade beslut. Inte blir det lättare av att olika uppdragsgivare använder sig av olika kriterier för när det ska köras, vilka maskiner som ska användas och hur ersättningen ska beräknas.För att ge sig in i branschen gäller det att inte vara rädd för en utmaning. I Hackefors strax intill Linköpings flygplats landningsbana har företaget Thormans Entreprenad kontor och verkstad. Sedan starten 2003, då två personer med var sin maskin, har företaget vuxit till 90-talet årsanställda och 160–170 personer i säsong. Inriktningen ligger på markskötselentreprenad och kunderna är till övervägande del kommuner.– Vi har kontrakt på skötseln av kommunala driftområden och fastighets­bolag, främst i Linköping, men har nyligen inlett samarbete med Norr­köpings kommun och har även uppdrag i Motala och Finspång, berättar projektchef Jerry Ljungberg.– Det innebär att vi sköter allt från gräsklippning till tömning av papperskorgar och just snöröjning. Vintertid är nästan hela arbetsstyrkan engagerad i vinterväghållning som beredskaps­havare, maskinförare och handskottare.Adam Ackeborg, maskinförare, och Mattias Johansson, verkstadschef, är ständigt redo för pådrag.I maskinparken finns ett 70-tal maskiner, allt från fyrhjulingar och gräsklippare till traktorer och hjullastare. I snösvängen används såklart klassiska snöplogar, men som överallt annars söderöver är sopborstar och saltspridare ett givet inslag i snökampanjen. Halkbekämpning med sand och salt står för en stor andel av de årliga åtgärderna och på gårdsplanen står en saltsstation där saltlake blandas av salt och vatten. Hit kommer de fyra sopsaltningsekipagen för påfyllning och under högsäsong töms en silo om dagen.– Vi fick kontrakt på ett driftsområde 2015 som redan tidigare haft en stor andel sopsaltning och där andelen sedan dess har ökat. Kommunen agerade väldigt bra när området utökades och förde en bra dialog med oss när vi var tvungna att investera i fler ekipage, berättar Jerry Ljungberg.Den stora egna maskinparken till trots visar det sig att Thormans till övervägande del förlitar sig på underentreprenörer, många av dem mindre entreprenörer och lantbrukare.– Vi har en stor andel underentreprenörer i verksamheten, jag räknar med att vår egen kapacitet ligger på 25–30 procent, resten hyr vi in. Våra egna maskiner körs till största delen av egenanställda men ibland hyr vi även in förare till dem.Inriktningen mot markskötselentreprenad tog sin början när företaget redan 2009 räknade på, och fick, ett kommunalt uppdrag i Linköping. Sedan dess har företaget stadigt vuxit och har nu en omsättning på cirka 140 miljoner. Genom åren har specialistkompetenser fogats till företaget. Isabel Lundberg står för en av dem. Hon är KMA- (kvalitets-, miljö- och arbetsmiljö) samordnare med tidigare erfarenhet från Svevia och kan tydligt se hur kraven skiljer mellan olika kunder, vilket gör verksamheten komplex.Thormans Entreprenad har avtal om skötseln för flera driftsområden i Linköpings kommun. Jerry Ljungberg, projektchef och Isabel Lundberg, KMA-samordnare, tycker att samarbetet med kommunen fungerar bra.– Vissa kommuner väljer att göra som Trafikverket och basera ersättningen på hur vädret faktiskt blir, vilket innebär att vi riskerar att göra ett pådrag som vi sedan inte får full ersättning för. Andra kommuner arbetar mer med ett gemensamt förtroende och vi får göra våra egna bedömningar.Här närmar vi oss kärnan i frågan om snöröjning. Det handlar om att göra bedömningar och det handlar om att som företagare ta kalkylerade risker och att investera i maskiner som det inte är säkert att det blir faktureringsbara timmar på. När trenden går mot snöfattiga vintrar ökar naturligtvis risken. Hur den ska fördelas mellan de olika aktörerna är den springande punkten. Ett konkret exempel på detta är diskussionerna kring den fasta jourtidsersättningen, eller med andra ord ersättningen för beredskapstid. Rickard Andersson på JR Energi- och lantbruks AB tycker inte att ersättningen är tillräcklig för att täcka kostnaderna för både bemanning och maskin.– Den fasta ersättningen för beredskapstid ligger på cirka 35 000 kronor per säsong i vårt område. Den ska räcka till 4 000 kronor i månaden för en förare, det ger 20 000 kronor om säsongen är fem månader lång. Kvar är då bara 15 000 kronor till entreprenören som står för maskinen. Det täcker inte maskinkostnaden tycker jag. Visst kan man resonera att maskinen inte har så mycket annan användning under vintern, men jag kan ändå förstå att en vanlig lantbrukare kan välja att avsäga sig en snöentreprenad.Rickard får medhåll av Lennart Svensson som är verksamhetsledare för MR Öst vars 750 medlemmar har cirka 200 ekipage i drift under vinterhalvåret. Även han menar att risken börjar bli för stor för maskinhållarna och ser hur intresset för att arbeta med snösvängen har minskat bland medlemmarna de senaste åren.– Jag ser hur många överväger att dra sig ur och försöka få andra jobb istället, konstaterar han.– För att det ska vara intressant så måste ersättningen täcka personalens jourtid. Generellt kan man säga att vi har en låg ersättningsnivå just i Östergötland och de sista åren har vi lagt mycket tid på att få upp nivåerna för att det ska bli intressant för våra medlemmar att ta sig an kontrakten. Flera väljer istället att gå över mer på entreprenadsidan. För Thormans ser situationen kring beredskapsersättningen något annorlunda ut eftersom företagets kontrakt omfattar åretruntskötsel. Att hela tiden har fokus på tillgången på folk och maskiner känner dock både Jerry Ljungberg och Isabel Lundberg väl igen.– På senaste tiden har det blivit svårare för oss att engagera underentreprenörer med hänvisning till att det är så lite snö. Det är färre som satsar. Anna Dyde arbetar med upphandling vid Linköpings kommun. Hennes bild av situationen skiljer sig något från entreprenörernas.– Jag upplever att vi får många anbud när vi har upphandling av våra driftområden. Nu senast var det sju eller åtta företag som lämnade anbud på ett driftområde.– Kontrakten går till det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet utifrån pris och kvalitet, där kvaliteten är referensfrågor. I avtalen finns möjlighet till viten om uppgiften inte utförs enligt avtal. Kommunen utfäller viten när driftentreprenören inte utfört de uppgifter som ska utföras, detta enligt avtal.Thormans Entreprenad är specialister på markskötselentreprenad där snöröjning ingår som en viktig del.Anna Dyde tycker att kommunens modell med sju år långa kontrakt fungerar bra eftersom det ger kontinuitet och entreprenörerna har då möjligheter att köpa in de maskiner som krävs.Snöröjningen ingår som en del i driftupphandlingen. Kommunens driftupphandling innefattar snöröjning, halkbekämpning, gräsklippning, ogräsrensning med mera. Det är de upphandlade driftentreprenörerna som tecknar avtal med snöröjare, om man inte har den tjänsten i egen regi. Samtidigt som Östergötlands entreprenörer menar att lågt hållna ersättningsnivåer inneburit att många valt bort att vara med i snöröjningen finns möjligen en förändring på gång. Marknaden håller helt enkelt på att reglera sig och bristen på aktörer ser ut att pressa priserna uppåt.– Branschen är jättepressad, men jag ser hur våra underentreprenörer de senaste åren faktiskt gått upp i pris. Det är något som vi förstår helt och hållet, det känns som om vi är inne i ett litet skifte, menar Jerry Ljungberg. Rickard Anderssons maskinstationsverksamhet illustrerar tydligt hur utvecklingen sett ut de senaste åren. I hans företag har snösvängen tidigare stått för cirka 10-15 procent av omsättningen. När intäkterna under de senaste vintrarna sjunkit betydligt beslutade han sig för att minska antalet maskiner och är nu nere på tio maskiner istället för som mest 19.– Prisbilden har varit helt fel de senaste fem åren, men jag tycker att det börjar hämta sig och nu senast lyckades jag faktiskt höja priset, konstaterar han.