Löneökningarna i ME-företagen ökar oroväckande mycket

Bransch- och arbetsgivarföreningen Maskinentreprenörerna (ME) följer löneglidningen i branschen noga. Det är en av förbundets grunduppgifter att bevaka att ME:s kollektivavtal fungerar som det är tänkt, och att lönenivåerna harmoniserar med vad parterna kommit överens om. Det brukar fungera, men den senaste tiden har löneglidningen ökat.

– En ovanligt hög andel av medlemsföretagens medarbetare har bytt arbetsgivare, och då är det inte ovanligt att det nya jobbet ger högre lön. Men även när vi räknar bort dessa, så ser vi ändå att löneglidningen är drygt 1 procent utöver avtalet. Det är oroväckande och klart mer än vad det brukar vara i vår bransch, säger Claes Arenander, förhandlingschef på ME.

Ett otränat öga kan tycka att 1 procent inte är mycket att prata om. När en avtalad lönerevision ska ligga på 3,2 (märket 2021) i stället landar på 4,2, så har en maskinförarlön på 36 000 kronor ändå landat på 360 kronor mer i månaden än avtalat. Alltså 4 300 kronor mer om året.

– Det är mycket, även om det inte är katastrof. Nu dras ju branschen av ökade kostnader över hela fältet, maskiner, material, bränsle och snart ökade räntor på det. Det kommer att bli jobbigt, men lönerna bör vi kunna hålla i tillsammans. Det har byggentreprenörerna klarat bra den här perioden. ME-företagen sticker ut med den här löneglidningen just nu. Räknar vi även in de som har bytt arbetsgivare så är det helt klart ännu större siffror vi talar om, säger Arenander.

Bakgrunden till att ME:s löner har glidit mer än Byggföretagen kan anses vara tillgång och efter­frågan på kompetenta maskinförare i branschen. Det kommer också rapporter till ME att rotationen av medarbetare är hög och att det är högre löner som gör att medarbetare byter arbetsgivare. Men även byggentreprenörerna har rekryteringsproblem och där är löneglidningen liten.

– Ett av ME:s ansvar som bransch- och arbetsgivarorganisation är att hålla ihop lönenivåerna. Jag uppmanar företagen att prata mer med varandra, ME kan hjälpa till att sätta ihop grupper där medlemsföretagen kan titta på sina egna nivåer och komma överens i en region om att inte kliva över en viss gräns. Det är tillåtet med den typen av samarbeten så länge man inte talar om individer. Byggentreprenörerna är bättre på detta, säger förhandlingschefen Arenander.

Det som också oroar är det kan finnas en hel del kostnader för medarbetare som inte är transparanta. Det kan handla om tillgång till bil, bränsle, däck, fria resor och även hotellnätter vid jobb som företag kan känna sig tvingade att gå med på i den konkurrensutsatta situation företagen verkar i. Detta är såklart inte tillåtet och ska såklart undvikas. Men branschen vet att det existerar. Ökade kostnaderna för medarbetare är därför sannolikt högre än statistiken visar.

Att det på senare tid varit stor omsättning på personal i branschen kan ändå vara ett tecken på att många arbetsgivare trots allt väljer att inte gå med på lönekrav utanför avtalet.

– Det sista företagen behöver nu, med de andra kostnadsökningar branschen har, är ju att betala ut högre löner än det var tänkt. Och det är heller inte bra att företagen betalar mer än vi är överens om. Jag förstår att man som företagare vi ha friheten att kunna göra det om man måste, och jag förstår att bakgrunden är att det är brist på folk. Men med hjälp från ME kan vi bli bättre på att hålla ihop det, tycker Claes Arenander.

Inflationen ökar i Sverige. Inflation och löner dansar ihop. När inflationen stiger minskar löntagarnas köpkraft, och samtidigt kan högre löner leda till att maskinentreprenören kan tvingas behöva ta mer betalt för sina tjänster för att behålla lönsamheten. Detta i sin tur driver också på inflationen. Höjda priserna fungerar dock bara om konkurrensen tillåter det.

– Det är synd att det händer nu. Vi fick vid förra avtalsrörelsen till ett långt avtal med rimliga nivåer, konstaterar Arenander.

Sedan 1995 har situationen inflationen varit under kontroll. År 1997 slöts Industriavtalet, vilket innebar att den internationellt konkurrensutsatta industrin blev lönenormerande även för andra branscher (märket), vilket bidragit till stabila löner med liten löneglidning och låg inflation.