Passionen till sitt yrke

Det här året har varit så annorlunda att det knappt går att sätta ord på det. Ovisshet är bara förnamnet och det har ibland känts hopplöst med ett virus som härjar mer eller mindre okontrollerat. Men så träffar man emellanåt på någon av de där eldsjälarna i branschen som gång på gång visar på att ingenting är omöjligt och att problem är till för att lösas.

Jag blir lika glad varje gång jag träffar på en sådan person, ännu mera sedan jag blev egenföretagare. Som tur händer det inte allt för sällan, eftersom just entreprenadbranschen tycks vara berikad med extra många av dem och alla delar de passionen för sitt yrke. Kanske är det just därför som jag upp­lever att dessa möten ger så mycket eftersom jag själv känner en sådan passion för det jag håller på med om dagarna. Jag har alltid, sedan mycket ung ålder, vetat exakt vad jag velat jobba med och kämpat för att ta mig dit.Även om vägen inte varit spikrak hela tiden har jag alltid haft målet i sikte och hittat vägar att ta mig fram på.

Inte en dag har jag ångrat de val i livet som jag har gjort och skulle ha väldigt svårt för att göra något annat än precis det jag gör. Jag tror att många av er därute förstår precis vad jag menar. Jag har träffat få i den här branschen som gör sina åtta timmar om dagen i maskinen och that’s it.

Jag har vänner i andra branscher som ser sitt jobb enbart som just ett jobb och när de stämplar ut för dagen släpper de allt som har med jobbet att göra. I vissa stunder har jag önskat att jag kunna vara likadan, men lika snabbt har jag insett att jag är så glad för den passionen jag känner för mitt jobb och hur mycket det berikar mig med.

Jag pratade framtidsdrömmar med tioåringen därhemma för en tid sedan och tycker mig se en viss passion även hos honom. Och även om det är ett helt annat yrke än det jag brinner för som han har fått känslor för så hoppas jag att han följer sitt hjärta och låter sig drivas av passionen i sitt liv.