Publicerad den: 2019.8.16

Sliter för fem, jobbar för hundra

Låst innehåll

Äntligen! Känns helt rätt att citera Gert Fylkings ploj-utrop när man får höra att Pugh Rogefeldt tilldelas 2019 års Cornelis Vreeswijk-stipendium om 750 000 kronor. En egen sinnig och grymt kreativ svensk progg-, rock- och populärmusiklegendar, vars karriär faktiskt firar 50 år i år (sedan utgivningen av Ja, dä ä dä 1969). Samtidigt fortfarande inte så jättebekant för de stora massorna – en ”igenkändis” snarare än ett fullkalibrigt löpsedelsnamn. Vilket är förbaskat synd med tanke på de klenoder han producerat genom åren.
Ta bara Grävmaskinen från 1974, ett udda stycke arbetarklassromantik inspirerat av vattenkraftverksbygget i Messaure 1957–63.

Ett enormt projekt, som till och med gav upphov till ett helt samhälle på 2 300 invånare, med byggarbetare och deras familjer, skola, sjukstuga, bibliotek, kyrka och allt möjligt. Fyllnads-massorna som användes motsvarade fyra stycken Cheopspyramider.

ANNONS:

I centrum för satsningen stod jätte-grävmaskinen Marion, som just kom att besjungas av Rogefeldt på plattan Bolla och rulla. Att den var betydelsefull torde framgå av just detta faktum – vilken annan grävmaskin har annars någonsin besjungits av en hyllad visstipendiat?
Texten är ju också manna för maskinentreprenörer – eller vad sägs om följande juveler från Pugh?:

Grävmaskin, sliter för fem, jobbar för hundra
Grävmaskin, sliter för fem, jobbar för hundra
Marion, vajrarna går, jorden den darrar
Marion, vajrarna går, jorden den darrar

Ekivokt, nästan erotiskt på ett riktigt mysko sätt blir det senare i låten:

Marion, vila din arm, vila din motor Jag stiger ur din famn nu, Marion Jag tvättar av din kropp, Marion Nu går jag hem och käkar, Marion Vi ses i morrn, Marion

Tror inte ens Lady Marion i Robin Hood blev så poetiskt beskriven. Att det rör sig om en maskin spelar kanske ingen större roll – åtminstone har hon ju ett vackert klingande namn, Messaures okrönta grävmaskinsdrottning.

Att hon kom att döpas så var dock ingen slump, tillverkad som hon var av det amerikanska Marion Power Shovel Company. Efter marknadsintroduktionen 1939 kom flera av dem att användas även här i Sverige, från 1947 vid bygget av Hölleforsens kraft-verk via Vattenfalls många kraftverksbyggen (däribland Messaure) och ända fram till 2013, när det sista svenska exemplaret pensionerades. Det var i Aitikgruvan, där hon enligt uppgift står än idag och vilar sig på sin ålders höst.

Som Pugh sjunger: Grävmaskin, solen går ner, dagen är gammal.

Krönika

Publicerad den: 2019.8.16

Logga in



Kom ihåg mig

Skapa användare