banner

Publicerad den: 2017.6.19

Spräckta berg på modet

Arbetsplatsreportaget: Spränga eller spräcka? Stenen ligger där och är retligt placerad på helt fel ställe. Att spräcka knepiga stenar har blivit lösningen på modet. Jimmy Skoglund är sprängaren som anammat den nya metoden, men fortfarande spränger när det känns bäst.

Låst innehåll

Det är lika gott att konstatera faktum direkt. Att spräcka sten är omgivet av en massa åsikter. En liten krutpuff som knappt hörs är ju självklart inte lika häftigt som att bränna av en salva dynamit. Ingen riktig karl ägnar sig väl åt sånt?

Samtidigt har stenspräckarna bildat något av en folkrörelse. Licenserna har snabbt ökat i antal till flera tusen och de som en gång har testat den nya metoden svär dess fördelar.

En trettiograms patron är lagom för att dela skuten.

Stenen för dagen på Jimmy Skoglunds arbetsplats är en rejäl rackare, säkert femton kubikmeter. Den ligger öppet och fint, mitt på en tomt där Jimmy just gör markarbetet inför ett villabygge. Det hade inte varit några problem alls att spränga den i små, fina bitar med hjälp av dynamit.

Problemet är alltså inte stenen i sig. Problemet ligger trettio meter bort.

– Innan arbetet hann påbörjas på den här tomten hade grannen hunnit bygga sin kåk, konstaterar Jimmy.

Strax intill stenbumlingen ligger alltså en sprillans ny villa. På tomtens övriga sidor är området ännu inte bebyggt, men det räcker ju med att ett hus kan ta skada av en sprängning för att allt ska hamna i ett annat läge.

– Byggherren till det här huset vill absolut inte göra något som kan skada den redan byggda villan. Han är dessutom rätt påläst och tycker att spräckning känns som ett mycket bra alternativ till att spränga.

David Andersson och anläggaren Kristian Sandström tycker att det är bra att ha kompetens både för spräckning och sprängning inom firman.

Jimmy håller med om att det kan ha sina fördelar att slippa den kostsamma och omständliga process med besiktningar av kringliggande fastigheter som behövs vid en sprängning.

Dessutom ser han en trend mot att folk i allt högre grad passar på att leta sprickor och sättningar när det varit sprängning i närheten.

Han har till och med varit med om att få skulden för sprickor redan innan han ens har hunnit skjuta första salvan.

Vi kan alltså lugnt konstatera att sprängning och vibrationer är ett känsligt ämne som kan vara skönt att undvika.

Spräckning av besvärliga stenar är långt ifrån en ny teknik. Att spräcka sten med hjälp av eld och vatten är en urgammal metod, liksom att slå in kilar i naturliga sprickor och borrhål.

Med grannhuset strax intill känner byggherren att spräckning är ett säkert alternativ till sprängning.

För att slippa ta till dynamiten har flera, mer eller mindre kraftfulla, uppfinningar gjorts under senare år. Vissa använder sig av rent mekaniska metoder där tredelade kilar med hjälp av grävmaskin trycks ner i borrhål och expanderas tills stenen brister. Andra utnyttjar termodynamikens lagar som säger att ett ämnes volym ökar när det övergår från fast form via flytande till gasform.

Expansionsmassa, vad vi i dagligt tal kallar snigeldynamit, tillhör de uppfinningar som använder sig av en långsam, kemiskt framkallad expansion.

Sedan några år tillbaka har vi även stenspräckning med hjälp av små elektriskt utlösta krutladdningar.”Losshållning utan dynamit kommer alltså i flera skepnader, gemensamma nämnare är att förloppet är långsammare och krafterna mindre.”

Losshållning utan dynamit kommer alltså i flera skepnader, gemensamma nämnare är att förloppet är långsammare och krafterna mindre. Det innebär att påverkan på omgivningen inte blir lika omfattande. Vibrationerna blir inte lika energirika och sprider sig inte lika långt, själva knallen är tystare och risken för flygande stenar minskar.

Malin Bengtsson är vd för västgöta­baserade Power Tools AB, som med sina 95 procent är helt marknadsledande i Sverige. Hon berättar att allt fler skaffar sig kompetens för att arbeta med företagets produkter för stenspräckning.

– Just nu har 8 500 personer i Sverige gått vår utbildning, och det blir fler hela tiden, säger hon.

– Vi började använda oss av spräck­ning för ett par år sedan och har haft stor nytta av det, menar David Andersson som driver Häv och Gräv i Östergötland AB tillsammans med sin bror.

Att Herrljungaföretaget skulle bli marknadsdominerande på stenspräckningspatroner var som mycket annat något av en slump. Malins far Jan-Åke Bengtsson startade på 1970-talet en tillverkning av lerduvor och hagelammunition.

– Eftersom vi hade erfarenhet av kruthantering fick vi en förfrågan om vi kunde ta fram en produkt för stenspräckning, berättar Malin Bengtsson.

– Det var i samband med att jag började arbeta på företaget år 2000 och efter fyra år hade vi utvecklat en färdig produkt. Det har varit jättekul att vara med ända från starten.

Till en början satt den elektriska tändaren i krutpatronen, med åren har utvecklingsarbetet resulterat i en ny produkt där tändaren är separat och förs ner i patronen först när den ska användas.

– Det handlar om säkerhet, det är vårt fokus.

Malin Bengtsson berättar att företaget nu arbetar med att expandera internationellt, men att olika länder har olika lagar och regler kring produkter som innehåller krut, vilket innebär att arbetet är tidskrävande.

– Det finns dessutom en stor okunskap som innebär att vi måste början från början och förklara vad vår produkt egentligen är när vi kommer till en ny marknad. Men det är ett mycket roligt arbete.

Det räcker med en handhållen borrmaskin när hålen för bergspräckning ska borras.

Jimmy Skoglund har varit sprängare sedan snart sju år tillbaka, under de senaste fem åren har han dessutom använt sig av stenspräckningspatroner. Han känner fortfarande ett pirr i magen varje gång sprängmattorna har lagts på plats och det är dags att trycka på knappen på tändapparaten. Det är ett roligt jobb, men även om spräckning anses säkrare än sprängning menar Jimmy definitivt att det finns risker och att koncentrationen måste vara på topp.

– Jag använder till exempel alltid riktiga sprängmattor och nöjer mig inte med de enklare mattorna som en del använder. Jag kallar dem ”lärkvingar”, de kan fladdra rätt bra när man spräcker.

Det gäller att ha respekt för allt arbete med både spräckning och sprängning menar Jimmy och han tycker att han ibland träffar på lite lättvindig hantering av den nya tekniken.

Jimmy Skoglund har delat stenen mitt itu, helt enligt plan.

Samtidigt ser han den som ett mycket bra komplement, både i sin egen verksamhet och för maskinister utan sprängarutbildning.

– Det är ju stor skillnad om man kan ta fram borren och sen några krutpatroner och snabbt bli av med en sten istället för att behöva vänta på en sprängare.

Det samma säger Jimmys uppdragsgivare firman Häv och Gräv i Östergötland AB. Bröderna David Andersson och Karl-Johan Moberg driver tillsammans ett entreprenadbolag med drygt fyrtiotalet anställda och har sedan ett par år tillbaka kompetens att spräcka berg inom firman.

– Vi skickade en handfull anställda på utbildning, berättar David Andersson. För något år sedan köpte vi dessutom ett sprängföretag så nu har vi även den kompetensen i firman. Plus att vi återkommande anlitar Jimmy Skoglund som F-skattare.

David ser det som en klar fördel att kunna erbjuda sina kunder både sprängning och stenspräckning.

– Vi stöter ofta på berg och det är inte alltid som sprängning är en lämplig metod.

Jimmys stora stenblock håller honom sysselsatt en hel dag. Hade han kunnat spränga med dynamit räknar han med att arbetstiden skulle stannat på cirka tre timmar. Spräckningen tar alltså längre tid och utrustningen är dessutom dyrare. För det mesta räknar Jimmy dock med att kostnaderna ungefär tar ut varandra om besiktning och försäkringar räknas in i kalkylen.”Det gäller att ha respekt för allt arbete med både spräckning och sprängning.”

Arbetet med spräckningen är dock tyngre. Det måste borras betydligt fler hål och det känns i händerna när arbetsdagen är över.

– Vid spräckning blir bitarna inte lika små, det blir ofta skut som måste spräckas igen. Men spräckning kan ändå vara smidigare jämfört med att ta ut en borrigg och borra för sprängning.

Uppåt tjugo hål räknar Jimmy med att han hinner borra och spräcka på en dag. Det mesta är möjligt utom att spräcka för hård sten och sten som innehåller för många sprickor. Sprickorna gör att gasen från krutladdningen smiter ut, trycket i stenen blir för litet och den spräcks inte.

Dagens sten är dock av god kvalitet. Jimmy har sönderdelat den i mindre bitar och tar en titt på en av dem för att bestämma var nästa hål ska borras.

– Den här stenen är för stor för att lastas och måste spräckas igen. Jag sätter borrhålet så att stenens naturliga sprickor medverkar.

Borrhålet borras med en tunnare borr, längst upp med en grövre. Jimmy skjuter in tändaren i en trettiograms stenspräckningspatron och för långsamt ner den i hålet. När den är på plats fyller han hålet med stenmjöl och packar väl med hjälp av en käpp.

– Gruset fungerar som en plugg och gör att gaserna stannar kvar.

När pluggen är på plats kopplar Jimmy tändarkabeln och drar bort den till en säker plats bakom en skopa. Sedan är det dags att klättra upp i grävaren och lägga på sprängmattorna, tre rejäla mattor av däck läggs på.

– Jag slarvar aldrig med täckningen. Det räcker att någon ser lite damm så kan det komma klagomål. Jag vill inte behöva ångra mig efteråt. Förutom mattorna har jag dessutom lagt en extra jordvall som skydd. ”Jag slarvar aldrig med täckningen. Det räcker att någon ser lite damm så kan det komma klagomål.”

Nu bli Jimmy tyst. Han koncentrerar sig på uppgiften och säger efteråt att han har respekt för processen även om stenspräckning innebär mindre risker än sprängning.

När han kurar ner sig bakom skopan och trycker på utlösaren hörs bara en lätt puff, men laddningen är ändå tillräcklig för att få de tre lagren sprängmattor att hoppas till lite.

När mattorna lyfts av ligger stenen snyggt kluven i två halvor. Lagom stora att lasta. Jimmy är nöjd.

 

Text: Sofia Barreng Foto: KG Z Fougstedt

Publicerad den: 2017.6.19

Logga in



Kom ihåg mig

Skapa användare