– Det är häftigt att få vara med om svensk industrihistoria, menar arbetsledare Anders Stenfelt.

Publicerad den: 2020.2.6

Värsta moränen hittills

Reportage: Mellan Skellefteå stadskärna och hamn håller hundra hektar granskog på att förvandlas till ett av världens mest intressanta industriprojekt. Här bygger Northvolt framtidens batterifabrik.

Låst innehåll

Drygt ett år efter att granskogen försvann från skogsområdet vid Bergsbyn strax öster om Skellefteå står redan stommen till fabrikens första byggnad. Anläggningsfolket som banat av, losshållit, schaktat och terrasserat jobbar nu med några få sista uppgifter innan området lämnas över till byggarna.

– Vi har sprängt en fruktansvärd mängd berg, dumprarna har gått i skytteltrafik. Det har varit helt enormt, skrattar Anders Stenfelt som varit Peabs arbetsledare under hela resan.

ANNONS:

Jätteprojektet har respekt med sig bara med sin storlek. Mängden fällda träd; 40 000, volymen sprängt berg; 700 000 fastkubikmeter, volymen krossad sten; 1,3 miljoner ton. Siffrorna talar ett tydligt språk men för Anders är det andra aspekter som gjort jobbet i Skellefteå så minnesvärt.

– Vi har varit med och skrivit industrihistoria, konstaterar han. Det är mäktigt.

Första byggnaden, 30 meter hög, är redan på plats. Läget med tillgång på vattenkraft och logistik samt kunskap om metallåtervinning är en av anledningarna till att fabriken hamnade här.

Att bilindustrin på allvar väljer att lämna de fossila bränslena bakom sig står allt klarare i takt med att märke efter märke lanserar hybrider och rena elbilar. Till detta krävs batterier, många batterier.

Northvolt är naturligtvis inte ensamma om att ta plats på arenan och investera inför framtidens batteribehov. Runt om i världen skjuter batterifabrikerna upp som svampar ur jorden och fjolårets tre nobelprisvinnare i kemi får se sin uppfinning, litiumjonbatterierna, upphöjas till en position som världens nya frälsare. Förväntningarna på vad en övergång till ett eldrivet och förnybart samhälle kan göra för att bromsa klimatkrisen är enorma.

Detta har naturligtvis även storkapitalet insett och från att ha omgetts av många tveksamt skakande huvuden har riskprojektet Northvolt nu fått rykte om sig att ha ekonomin under kontroll och en väl genomförd, till och med avslutad, finansieringsrunda. Hur mycket pengar företagets etableringar i Västerås, Skellefteå och Gdansk egentligen handlar om är företaget tystlåtet om, men det handlar om miljarder, många miljarder.

För Skellefteå kommun och dess invånare betyder den nya industrietableringen på orten att framtiden får ett nytt ansikte. Att cirka 2 500 nya arbetsplatser är på väg in innebär att den 70 000 personer stora kustkommunen måste tänka i nya banor. Här existerar nämligen i stort sett ingen arbetslöshet, en ny stor arbetsgivare kräver därför inflyttning och allt som det för med sig. Bostäder, skolor och infrastruktur måste anpassas och arbetet är redan igång.

Bröderna Öhman AB har hanterat uppemot 1,3 miljoner ton sten och en miljon kubikmeter morän på området.

Produktionen i batterifabriken är inte tänkt att vara igång förrän i slutet av 2021, men redan under nästa år kommer förtrupperna att anlända och inleda sitt arbete med att färdigställa fabriken.

Detta funderar Anders Stenfelt och hans kolleger inte så mycket kring. Deras jobb är mycket konkret här och nu. Tillsammans med den huvudsakliga entreprenören på området, Bröderna Öhman AB, håller de en hög takt i arbetet för att klara av sin uppgift innan byggarna tar vid.

I östra kanten av det nästan en kilometer breda nya industriområdet står fyra krossar och tuggar i sig det som fortfarande är kvar efter de omfattande sprängningarna.

Stefan Holmbom från Hyrcon Bergssprängning AB i Hoting sitter i värmen i sin Komatsu PC350LC och knackar skut med en 3,5 tons hydraulhammare.

– Jag kom hit för ett par veckor sedan för de hade ont om skutknackare, berättar han.

Förr jobbade Stefan som skrotare i gruvorna i Kiruna, men sedan tio år har han bytt den bakåtlutade arbetsställningen mot en mer framåtlutad och skutknackning har blivit hans nya specialitet.

Att knacka skut är något som sätter sig i systemet menar han, när rytmen kommer och alla maskinerna fungerar i ett bra samspel, då är det svårt att släppa och sluta när arbetsdagen är slut. Under de snart tio år som han hållit på med skutknackning har han varit runt i snart sagt hela Norrland på olika jobb.

– Jag kommer från Jokkmokk, bor i Vännäs, och sitter här i Skellefteå och knackar. Det funkar fint.

Skuten beter sig som den ska tycker han, med stora inslag av jordsten från avtäckningen, och arbetslaget är också godkänt.

– Det har varit ett bra ställe att jobba på. Bra team och väldigt bra ordnat med toaletter och annat. Säkerheten är också välgenomtänkt här tycker jag.

Bakom några högar 0–150 står tre servicebilar märkta Pon Equipment AB i Umeå. Det är dags för 2000 timmars service på en maskin som sen sin första arbetstimme jobbat på området. Och det är inte vilken maskin som helst. Det är lämpligt nog en Caterpillar 988K XE. En hybridmaskin som kompletterat dieselmotorn med ett extra system för återvinning av energi och därmed sparar på fossilbränslet – dieseln.

Nils Broman tömmer bakaxeln på olja och tar prover för att kontrollera att allt är som det ska med maskinhälsan.

– Servicen är ungefär densamma som för en vanlig hjullastare, berättar han.

Trots att de största anläggningsjobben redan är avklarade på området kryllar det av imponerande stora maskiner. 988:an är långt ifrån ensam. Flera Komatsu HD 605:or är fullt upptagna med att flytta massor och får sällskap av dumprar av olika storlekar. De allra flesta försedda med Bröderna Öhmans logotyp.

– Till en början fanns två 90-tons Caterpillargrävare och en 85-tons grävare här och arbetade med losshållningen. Då behövdes ett tiotal transportfordon för att hålla undan, berättar Anders Stenfelt. Det går fortfarande 16 grävmaskiner på området, men de syns ju knappt eftersom det är så stort.

Som mest har ett 60 tal personer, varav 20–30 maskinförare, arbetat på platsen och kört ett tufft 7/7-schema.

– Det var en fruktansvärd mängd berg här. Området är hundra hektar stort och, herrejesus, det var bergrensning på allt. Jag vet att de säger att 40 000 träd fälldes och vi fräste alla stubbar, men det kändes som betydligt fler.

Anders sveper med handen över området och visar på skogen som gränsar åt skelleftehållet till. Den står uppe på en minst femton meter hög bergskant som tydligt visar hur mycket berg som sprängts bort inne på området.

Totalt har 700 000 fastkubikmeter berg losshållits och 1,3 miljoner ton sten krossats av de fyra krossarna på plats. Allt berg dock har inte behövt gå genom krossarna, mycket av sprängstenen har tillsammans med 0–300 använts som fyll och för bygge av terrasserna. Till detta kommer att en miljon kubikmeter morän har flyttats.

– Jag tror att det är den värsta morän jag någonsin varit i kontakt med, konstaterar Anders och berättar om hur den stenhårt packade moränen gjort sig skyldig till flera knäckta skoptänder.

– Det har tydligen något med istiden att göra. När isen drog sig tillbaka stannade den till just här och därför packades moränen extra hårt.

När berget sprängts bort och moränen besegrats var det dags att ta itu med VA-schakterna. Hela 20 000 meter rör har lagts i backen på området och två stora fördröjningsdammar, på 1800 respektive 2000 kvadratmeter, har skapats.

– Eftersom träden på området är borta måste det till fungerande ett system med avvattning för att ta hand om allt dagvatten. För processvattnet från industriverksamheten kommer andra system att finnas.

Borta i områdets nordvästra hörn sitter Lars-Gunnar Sörell från Mats Sundelin Entreprenad AB i en tre år gammal Hitachi 300 och lägger sista handen vid en VA-schakt.

– Jag har varit här i nästan ett år och jobbat med rörgravarna hela tiden, berättar han.

Med 20 000 meter rör att lägga är det inte konstigt att Lars-Gunnar varit sysselsatt ett helt år med dem. Hjälp har han fått också, till och med de stora 90-tons grävarna var med och öppnade de största schakterna.

– Största VA-diket var så brett att en Volvo A40 kunde köra där nere, på några ställen kunde två dumprar mötas, berättar Anders Stenfelt och tillägger att det nog är den största VA-schakten han jobbat med.

Lars-Göran berättar att schakten han jobbar med just nu har hela 13 rör i bredd och i sin helhet är cirka 700 meter lång. Längs med sträckningen finns ett antal ventilkamrar och för dagen är ett arbetslag inhyrda experter från Norge i full färd med att elsvetsa rör på 800 millimeter i diameter kring en av dem.

– Hela projektet är väldigt komplext, reflekterar Anders, men det har ändå fungerat smärtfritt.

– Beställarnas instruktioner har varit mycket bra, liksom samarbetet, och det tror jag har varit en förutsättning för att lyckas eftersom det faktiskt har varit ganska mycket ändringar under resans gång. Det ligger väl lite i projektets karaktär, hur batterier ska produceras ändras hela tiden och då måste ju fabriken anpassas till det.

För Lars-Gunnar Sörell skiljer sig jobbet inte så mycket från andra uppdrag. Han har kört i snart 20 år för Mats Sundelin och har gjort många andra stora jobb som E4:an och Botniabanan.

– Det har varit bra material här, men den här tiden på året är det nästan sämst eftersom det fryser och tinar omväxlande så att fastfrusen sten kan släppa.

Uppdraget har genomgående varit roligt tycker han.

– Det är kul att jobba när det händer saker hela tiden och det är ett stort arbetslag. Sen har jag haft riktigt bra grovisar till hjälp och det betyder mycket.

Taggar: ,

Text: Sofia Barreng Foto: Patrick Degerman

Publicerad den: 2020.2.6

Logga in



Kom ihåg mig

Skapa användare



Do NOT follow this link or you will be banned from the site!