Alexander Claesson trivs som anställd i företaget. Varumärket DKLBC syns bättre än företaget han jobbar för.

Publicerad den: 2018.10.17

Varumärket blev drivmedlet

Reportage: Det finns lika många sätt att driva lastbilscentral och maskinförmedling som det finns antal företag. När radiohandlaren Johan Lennman blev vd på DKLBC uppfann han ännu ett: Varumärket helt i fokus.

Låst innehåll

Ibland hör man i branschen att tiden för uthyrning av maskin med förare är ute. Det går inte att tjäna pengar så längre. Priserna är för låga, kostnaderna för höga, och den säkraste vägen framåt är att helt enkelt gå över till att räkna på egna jobb och ta ansvar för hela entreprenader.
… fast som vanligt är det en sanning med modifikation. Nästan allt går om man gör det bra; har en plan och skapar en effektiv organisation som arbetar hårt mot målet att leverera kvalitet och tjäna pengar.

– Jag vill alltid vinna mest av alla, säger DKLBC:s vd Johan Lennman själv-ironiskt en bit in i intervjun. Att frågan kommer upp efter ett tag är att vi inser att det inte är nybörjartur att DKLBC skjutit omsättningen i höjden och på bara några få år blivit ett av de mer synliga entreprenadföretagen i Mälardalen.”Det är inte ovanligt att delägare nu hör av sig och ber om att få större och bättre loggor att sätta på sina bilar eller maskiner.”

– Är det sant att du var radiohandlare och inte alls kände till branschen när du blev vd här 2011? frågar vi. För det har vi hört från Maskinentreprenörernas regionchef Mats Larsson.

– Jo, det kan man nog säga. Faktiskt. Det kan nog betraktas som en slump att jag hamnade här. Jag fick frågan av en bekant som visste att lastbilscentralen behövde någon som kunde styra upp och organisera verksamheten.

Bilar lastar inte sig själva. Det fattade nya chefen Johan Lennman och slog ihop påsen med schaktcentralen.

Johan Lennman åkte i varje fall och träffade ägarna när det blev aktuellt.
– Ska jag vara helt ärligt så var jag rätt fundersam. När jag gick ut och satte mig i bilen efter mötet så tänkte jag för mig själv… Det här är väl bara en tokstolle som tackar ja till? Men på vägen ut så reflekterade jag över att det stod en fax och en overheadapparat i lokalerna. År 2011! Då tänkte jag för mig själv: Det här går ju i varje fall att utveckla och här finns att göra…

Men det första var inte att kasta ut faxen. Möjligen åkte den in i ett förråd så länge. Det tog inte många timmar innan vd Lennman insåg att lastbilar är som mest lönsamma när dom kör med last. Helst hela tiden. Tyvärr är det få lastbilar som lastar sig själva.

– Vi behövde egna maskiner. Jag känner en del människor från Norrtälje där jag är uppvuxen, bott och verkat sedan skoltiden. Vi kontaktade Roslagens schaktcentral. Fanns det möjligen något intresse av en sammanslagning, undrade vi.

Få företag har satt sin logga på så många produkter som DKLBC. Till och med gummibåtar finns att tillgå. Johan Lennman har helt bytt strategi sedan han tillträdde som vd.

Och det fanns det. 20 nya delägare med egna maskiner var på ingång. Maskiner som skapade arbete åt last-bilarna, så att säga. Men sedan sätter varumärkesbyggandet igång i en hastighet och omfång som sällan skådats i entreprenadbranschen. Johan Lennman har tidigare i karriären arbetat och hanterat just varumärkesfrågor och här hade han bestämt sig för att en central svaghet fanns i bolaget. Nya typsnitt, närmare 70 olika loggor togs fram. Färgskalor och hela verktygslådan togs i bruk. Det var non stop fokus. Det gick inte som smort, många av de äldre delägarna funderade och var frågande, och började smått undra vad detta med logga hade med lastbilar och schaktjobb att göra. Det hade ju ”gått bra” hittills – sedan starten 1943.

– Har man inget varumärke så har man bara pris att jobba med. Det går inte, resonerade Lennman och fick till slut gehör för sin filosofi. På den här tiden fanns det delägare som inte ens hade dekaler på sina bilar.

– Jag frågade varför, om de skämdes för lastbilscentralen. Men så var det nog inte. Det bara var så. Man såg det som ett klistermärke som man liksom kunde ha eller vara utan.”Har man inget varumärke så har man bara pris att jobba med. Det går inte.”

Den här frågan om ny logga åkte faktiskt hela vägen och krävde stämmo-beslut innan det var helt klart att trycka plattan i mattan och växla upp.

Utan att överdriva har DKLBC nog använt den nya loggan på fler sätt än någon annan i branschen. Alla bilar och maskiner är självfallet tydligt skyltade med loggan, men går man runt på högkvarteret i Vallentuna så ser man loggan överallt. På allas kläder, varseljackor, mössor, kepsar, tavlor, väskor, ryggsäckar, koppar, väggklockor, godisskålar, block, pennor, handskar… ja, sandlådor som ska placeras ut i kommunerna där man har kontrakt på snöröjningen. Just nu när tidningen är på besök går det knappt att komma in i undervisnings-lokalerna eftersom det här precis har lastats av mängder med kartonger med nya reklamartiklar med DKLBC.

– Vi kör även radioreklam i ett par stora kanaler kontinuerligt, med egen jingel. Det har vi märkt fungerar alldeles utmärkt.

Hör på den. Radioreklam. Inte direkt vanligt varken för maskinentreprenörer eller maskinförmedlingsföretag. Är det riktigt klokt egentligen?
– Jo, det är det absolut. Vi arbetar aktivt med marknadsföring och varumärke på hela marknaden. Det är ju människor som köper våra tjänster, och de åker bil. Och hör radioreklamen. Vi har också en hel del så kallade slutkunder som själva bygger hus och liknande. De har då i minnet DKLBC, sedan kollar de in oss på hemsidan, och då det ser tydligt och bra ut där blir de trygga med att anlita oss. Det är tanken, och det fungerar.”Alla delägare behandlas lika, det är jobb till alla, och det är allas jobb. Så tänker vi här.”

Hur tycker delägarna nu då, sådär en sju år senare?
– Det är inte ovanligt att delägare nu hör av sig och ber om att få större och bättre loggor att sätta på sina bilar eller maskiner. Det är nog ganska unikt i vår bransch.

Men finns det inga gränser, hur långt kan man dra det?
… Johan Lennman ser ut att fundera på frågan, men svarar lite överraskande istället:
– Inför sommaren köpte vi 100 uppblåsbara gummibåtar som delägare och anställda kunde använda på stranden. Jag tror nog vi är det företag som synts mest ute i sommar på grund av det. Varenda strand i hela regionen, gissar jag.

Men… det blir ganska mycket reklamprylar till slut?
– Jo… Vi har precis köpt in 2 000 kepsar och 2 000 mössor. Men vi har en rimlig budget, det är inte några väldiga kostnader på det här.

Johan Lennman, radiohandlaren som styrde upp lastbilscentralen.

Fast, det är klart att det här inte räcker för att man ska vända omsättningen från 200 miljoner till 533 som det stigit till under Johan Lennmans tid. Det måste till annat också. Bland annat fler maskiner. Och fler delägare. 2014 kom även Sweschakt in under DKLBC.

DKLBC är kanske inte precis en humla som kan flyga. Det är mer en maskin- och lastbilsförmedling som har hittat en tydlig organisation där varumärket gjort att medarbetare och delägare lyft och känner stolthet och arbetsglädje. Det går uppenbarligen alldeles utmärkt att vara maskinägare och arbeta i den här typen av organisation, helt utan egna entreprenader på agendan.

– Det finns ett antal saker som vi har gjort tydligt och kommit överens om förutom att jobba med varumärket. Inga anställda får till exempel ha egna maskiner eller bilar anslutna. Vårt jobb som tjänstemän är endast att jobba hårt för att sysselsätta våra medlemmar. De ska tjäna pengar på verksamheten, såklart. Alla delägare behandlas lika, det är jobb till alla, och det är allas jobb. Så tänker vi här.

Att loggan syns överallt ligger i tiden på DKLBC.

Kan verka självklart?
– Jo, men så har det inte alltid varit. Nu är det så, och det gör att alla hjälps åt och jobbar tillsammans med att intressera kunder och skapa jobb. Grundidén är att 100 procent av alla jobb ska komma ut från oss här till delägarna. Det är generellt också så det går till här nu.

– Sen får man inte vara med i fler centraler om man är delägare här. Det är vi benhårda med.

Nu är det ju så att Johan Lennman är vd, tjänsteman och bra på marknads-föring. Så han säger ju det som förväntas. Siffrorna talar väl sitt tydliga språk, men vad tycker egentligen delägarna. Är de lika imponerade. Vi springer på Tomas Wetterlund på DKLBC:s tipp i Rydbo.

– Vi har varit med i flera olika centraler. Det här är den klart bästa. Det fungerar fantastiskt bra. En sak som är riktigt bra är att anställda inte är engagerade med egna maskiner. Vi har ganska nyligen gått in med ännu ett av våra bolag. Det har blivit en enorm skillnad och uppsving sedan vi gjorde det, bekräftar Wetterlund.

Johan Lennman i samspråk med delägare Tomas Wetterlund på tippen i Rydbo. Även här syns DKLBC på allt som rör sig och står stilla.

En annan viktig filosofi hos DKLBC är total transparens. Allt rullar endast på provisionsintäkter, inget annat. Går det bättre än budget blir det återbetalning av provision till delägarna. Ingen aktieutdelning eller liknande. Bolagen är i dagsläget också i den storleken att ingen kan bli majoritetsägare, inte ens om alla de större slår sig ihop. Det skapar trygghet och gör att delägarna vågar och kan tänka långsiktigt.

– Det här är ju en ren central och inget annat. Vi tar hand om allt runt omkring så att delägarna kan fokusera på det de är bra på. Behöver man åka på semester har vi maskiner och förare att lyfta in så att jobbet för delägaren inte blir lidande. Vi har parkeringsplatser till alla som bor i lägenheter. Vi ska göra det enkelt, och sysselsätta delägarna varje dag, förtydligar Johan Lennman.

”Genom att göra det här noga så håller vi lyck-sökarna ute. Det blir såklart bättre för alla.”

Nu är bolaget inne lite i en snöbollseffekt. Fler vill vara med och det ställs krav på dem. Först en inkörningsperiod på tre till sex månader. Går det bra så inträder en provperiod på ett år. Går det bra finns det möjlighet att köpa in sig.

– Genom att göra det här noga så håller vi lycksökarna ute. Det blir såklart bättre för alla.
Och som sagt. Utan starkt varumärke har man bara pris att jobba med. DKLBC har nu mer ett varumärke som är känt. Ja, välkänt både av stora byggentreprenörer och den radiolyssnande slutkunden i villan.

 

Taggar: , , , , ,

Text: Micael Appelgren Foto: Ryno Quantz

Publicerad den: 2018.10.17

Logga in



Kom ihåg mig

Skapa användare